Kommissarie Malcolm Reuter satt på sitt tjänsterum i Kiruna och stirrade fundersamt på en hög papper. Datumet är 3 mars 2009. En oväntat sträng vinter och en kraftigt förvärrad finanskris har hållit Sverige i ett järngrepp sedan trettonhelgen.

ANNONS

Den senaste tidens händelser hörde inte till Malcolms normala vardag.

På kort tid hade två kinesiska män hittats mördade utmed E10 – den första två mil norr om Kiruna, bakom en rastplats, och den andra ytterligare en mil norrut. Båda var skjutna i huvudet på nära håll. Märkligt nog var de endast klädda i tunna mörka kostymer, trots kylan. Rena avrättningen, helt enkelt. Vad gjorde de i Norrland? Ingen av männen bar några identitetshandlingar eller annan information om vilka de var.

Kinesiska ambassaden var informerad och försedd med fingeravtryck och material för dna-prov. Hittills hade de inte svarat.

Förutom det olyckliga med två mord, hade Malcolm Reuter fått det hett om öronen från rikskrim i Stockholm. De krävde en blixtsnabb utredning för att klargöra att det inte rörde sig om politiska mord. Malcolms kontaktperson Rutger Karlsson hade antytt att han skulle leta efter rysk maffia, men några sådana spår fanns inte. Det var något som irriterade Rutger påtagligt.

Skälet till att rikskrim inte redan hade tagit över utredningen var att undvika allt för stor uppmärksamhet. Men om inte Malcolm fick fram några resultat inom de närmaste dagarna, skulle de komma upp och kasta ut honom. Situationen är mycket känslig, hade Malcolm fått veta.

De senaste tre månaderna hade nämligen Kina stått i centrum för en intensiv debatt, inte bara i Sverige utan också över hela Europa.

Många menade att finanskrisens verkliga orsak börjat komma i dagen. Först lånade företag och konsumenter i västvärlden femsiffriga tusentals miljarder, som de satt sprätt på. Detta åstadkom något som vid första anblicken ser ut som god tillväxt. När de lånade pengarna tagit slut, synades korten och krisen var ett faktum. Det var ingen tillväxt, i ordets rätta bemärkelse.

Sedan ska Västvärldens regeringar fylla igen hålet genom att låna samma femsiffriga miljardbelopp – ännu en gång. Är det så krisen ska lösas? Och vad händer när dessa pengar är slut? Temperaturen i debatten steg för varje dag som gick.

Men den riktigt giftiga stämningen skapades av alla debattörer som pekade ut Kina som boven bakom krisen. I rollen som världens fabrik hade kineserna exporterat som aldrig förr och sedan lagt överskottet på hög. Med en årlig tillväxt på runt 10 till 15 procent har Kina skaffat sig världens största valutareserv, på över 2000 miljarder dollar.

ANNONS
ANNONS

Pengarna som saknas finns i Kina, påstods det. Till råga på allt får nu västvärlden stå med mössan i handen och be kineserna om lån.

Vid den här tidpunkten var det inte bara Europas bilfabriker som hade stoppat sina produktionslinjer. I stort sett hela den europeiska tillverkande industrin hade tvärstannat. Ett 50-tal miljoner arbetstillfällen stod på spel. Ja, hela den europeiska välfärden faktiskt.

En blandning av rykten och spekulationer har skapat en hätsk stämning hos allmänheten. Fackföreningsledare krävde en nyordning för världshandeln, som skulle säkra jobben i Europa. I Paris blossade spontana demonstrationer upp utanför Kinas ambassad. Trots att antalet demonstranter var relativt få, ingrep polisen förvånansvärt brutalt.

Krisen hade lett till hårda förhandlingar mellan EU och Kina. EU-kommissionen hade krävt garantier för bättre handelsbalans och ökade kinesiska investeringar i EU-ländernas industrier.

Men även kineserna var pressade av läget i världsekonomin. De krävde också garantier för handel, motköp och investeringar. Slaget om arbetstillfällena på planeten hade brutit ut på allvar. Det är i alla fall den bild som massmedia förmedlat sedan i slutet av januari.

Plötsligt hände något under första veckan i februari. Den kinesiska delegationen avbröt förhandlingarna och begav sig rasande hem. Sedan dess hade samtalen legat på is.

Malcolm riktade blicken ut genom fönstret. Minus 30 grader för tredje dagen i rad. Varför var det så viktigt att han skulle leta efter rysk maffia?

Han rycktes upp ut tankarna när dörren till tjänsterummet flög upp. I dörren stod hans assistent Ulla Trygg.

”Vi har hittat en tredje kines. I en fjällstuga i Vistasjåkkas. Två tyska turister hade bokat stugan och fick en chock när de gick in”.

ANNONS
ANNONS

På plats i stugan kunde Malcolm konstatera att den tredje kinesen var klädd precis som de två tidigare. Och på samma sätt skjuten i huvudet med ett skott på nära håll. Det fanns inga tecken på strid.

En av konstaplarna som arbetade med brottsplatsundersökningen ropade efter Malcolm.

”Den här låg i snön bakom huset. Verkar ha slängts ut från ett av fönstren.”

Han överräckte en dvd-skiva.

Stämningen var spänd och förväntansfull när Ulla rullade in vagnen med dvd-spelaren och tv-skärmen i konferensrummet på stationen.

I rummet fanns förutom Malcolm också polischefen för Norrland, Ragnvald Holm, och en kvinna från rikskrim som presenterat sig med namnet Linda Lovesson. Malcolm fick en svårgripbar känsla av att det namnet inte stämde.

Men snygga ben, konstaterade han. Linda var klädd i en grå åtsittande dräkt som såg ut att vara minst ett nummer för liten för henne. Runt 35 år, var en rimlig gissning.

Malcolm lade märke till att Linda sökte ögonkontakt lite oftare än vad han formellt förväntade sig. Hon hade en stel men varm blick.

På dvd:n fanns en filmsekvens. Den verkade vara inspelad i ett bergrum. I centrum i bilden syntes en märklig konstruktion som liknade en industrirobot, placerad framför ett bord. På bordet låg ett antal tygbitar av jeanstyg. Nere i högra hörnet fanns fem nollor ordnade som ett tidtagarur.

Roboten var försedd med tiotalet armar, utformade som olika verktyg. På flertalet ställen fanns också kupolformade konstruktioner som liknade insektsögon.

ANNONS
ANNONS

Plötsligt gick roboten igång i en frenetisk aktivitet, samtidigt som tidtagaruret startade. Trots det höga tempot kunde roboten med stor precision ta tag i de olika tygbitarna och sy ihop dem. Allt gick så fort att det knappt gick att se vad som hände. Det verkade som att roboten inte hade några som helst problem med att hitta rätt tygbitar eller att sy ihop dem.

Efter 38 sekunder stannade roboten och återgick till sitt utgångsläge. På bordet låg ett par jeans.

Nu lutade sig alla i rummet framåt. In i bilden kom två mänskliga armar täckta av en overall och med handskar på händerna. Armarna lyfte upp och förevisade ett par perfekta jeans.

”Helt otroligt, vilken precision!” utbrast Ragnvald.

Malcolm insåg nu att han förutom två mord också hade ett fall av industrispionage på halsen. Men mot vilket land? Och varför var en demonstration av en industrirobot värd att döda för?

Fortsättning följer nästa vecka….

www.dfkompetens.se