Strax efter midnatt natten mot lördagen den 13 juni hittar polisen det som visade sig vara 17-åriga Lisa Holms kropp. En ofattbar händelse visar sig vara lika hemsk som de allra värsta spekulationerna siade om. En ung tjej med hela underbara livet framför sig råkar ut för det som visar sig bli slutet på detta livet alldeles för tidigt. Jag kan naturligtvis inte ens ana den smärta och vanmakt som hennes föräldrar genomlider. Inte heller kan jag ana hur hemska hennes sista minuter i livet blev. Jag vet bara hur illa berörd jag blir av att följa hela förra veckans rapportering kring något som tidigt kändes som en helvetesfärd mot det oundvikliga slutet på historien.

Ett litet café i en liten ort som heter Blomberg borde vara befriad från händelser som denna. På bilder på detta café ser jag något som liknar en bild från en idyll som jag inte trodde fanns längre. Och som visade sig inte finnas längre. Även i lilla Blomberg fanns en jävulsk ondska runt hörnet. Redan innan fyndet av Lisas kropp kunde polisen gripa tre människor som misstänks vara inblandade i mordet. Om det är rätt personer eller inte har jag ingen aning om. Och just den dagen, i lördags, spelade det ingen roll. Jag kände mig bara så hopplöst sorgsen över hur orättvist livet kan vara mot en 17 årig flicka i början av livet.

Mina tankar gick bara till Lisa och hennes föräldrar.

På fredagskvällen, vid 17.30 tiden exploderar en bil i en rondell i Torslanda. Det sitter fyra personer i bilen när explosionen inträffar. På bilder ser man något som några minuter tidigare varit en bil. Det är svårt att se säkert efter explosionen vad den förvridna metallhögen föreställer. I metallskrotet som varit en bil satt fyra personer när det small. Det var tre vuxna personer. Det rapporteras att dom eventuellt varit aktiva i det som nuförtiden brukar kallas kriminella kretsar. Jag har ingen aning om det stämmer och det har knappast någon betydelse för den fyraåriga flicka som också satt i bilen om det stämmer eller inte. Inte heller spelar det någon roll om det var ett attentat eller om männen transporterade sprängmedel i bilen. På lördagsmorgonen rapporteras att flickan är död.

Precis som Lisa Holm så var hon på fel plats vid fel tillfälle. Hon hade oändligt många lyckliga år framför sig, men allt slutade efter fyra år.

Samma lördag fortsätter det som för en utomstående verkar vara ett fullskaligt gängkrig mitt i vårt samhälle en skjutning i Seved i Malmö. Denna gång dör ingen, men fyra personer skadas, varav tre allvarligt.

Hur länge dröjer det innan en liten människa i början av livet råkar vara på fel plats vid fel tidpunkt och kommer i vägen för en kula som var avsedd för någon annan?

Hur mycket allvarliga händelser som inträffar denna lördag på andra platser i världen vill jag inte ens tänka på.

ANNONS
ANNONS

Vilka viktiga, intressanta och angelägna frågor i vårt samhälle slutar media att rapportera om just denna lördag? Jag vet bara att det är väldigt många frågor jag vill se diskuteras och rapporteras i våra nyhetsprogram och våra olika medier även denna dag.

Så vad upptar 95 procent av nyhetsrapporteringen denna dag i Sverige?

Det är väldigt sällan jag är överens med Jan Guillou, men idag är jag det. Jag läser hans krönika, ”Vid kungligt bröllop råder intellektuellt undantagstillstånd”, och är bara lättad över att någon mer än jag funderar kring detta. Jag satt framför det som av någon outgrundlig anledning kallas Nyhetsmorgon i lördags och var häpen över hur alla fullständigt meningslösa frågor kring bröllopet kunde diskuteras som om de betydde något på riktigt.

Normalt seriösa journalister satt på fullt allvar och pratade menyer, blomsteruppsättningar, klänningar och andra pseudofrågor i timtal. En hel dag direktsänder man kring detta bröllop, och det är ju självklart att man inte kan fylla en hel dag med dessa meningslösa ämnen. Så det slutar med en pretentiös kalkon.

Dagen efter berättar man på TV4 hur ”hela världen hyllar Carl Philip för hans bröllopstal”. På nyheterna! Jag tolkar den ”nyheten” som en stor personlig förolämpning mot Carl Philip. ”Hela världen” hyllar honom alltså för att han lyckades hålla ett tal på sitt bröllop.

Av det lilla jag sett av Carl Philip på TV så tycker jag att han verkar vara en empatisk, begåvad och allmänt sympatisk person, så han förtjänar inte denna behandling. Därför önskar jag naturligtvis all lycka till honom och hans nyblivna hustru.

Jag förstår också att väldigt många människor tycker om, och följer, dessa sändningar. Det är kanske så att människor behöver den verklighetsflykt som ett kungligt bröllop är, för att stå ut med en riktig verklighet som blir alltmer komplicerad och i många stycken svårförståelig.

Jag kan bara inte förstå det ändå.