Födelsedagen firades på bästa sätt-på Afrikas savann.

ANNONS

Omväxlande sol och moln, trevligt sällskap, vacker natur och vackra djur. Att Sydafrika också producerar en del riktigt bra viner gör ju inte saken sämre. Jag har svårt att tänka mig så många bättre sätt att spendera mina dagar än att göra det ute i bushen i sällskap med min goda vän Lucas. Vi har känt varandra i tio år nu, vandrat och jagat ihop under otaliga tillfällen. Lucas har levt hela sitt liv i området och att vandra med honom är som att vara tillsammans med ett uppslagsverk på två ben. Det han inte kan om djur och växter är inte värt att veta.

Det blev även en del jakt under veckan. Jag sköt två djur. Båda var gamla tjurar som vandrade ensamma, utstötta ur sin flock av yngre och mer potenta tjurar. Vad är det för intressant med det, tänker kanske vän av ordning? Kanske ingenting, men det som jag tycker var lite kul är den tanke som det gav mig den sista dagen innan hemresan.

Jag tänkte på dessa gamla utstötta tjurar och såg en parallell med det som händer i Djurgården just nu. För den som missat det så pågår det som kvällspressen kallar en kupp, där Bosse Lundquist har uppmanats att kliva åt sidan som ordförande i Djurgården Fotboll. För det första är jag inte säker på att det är korrekt att kalla det en kupp om medlemmarna vill ha en ny ledning i sin förening. En förening är ju trots allt dess medlemmar. Det förutsätter naturligtvis att en majoritet står bakom det. Det är heller inget konstigt med att föreningen efter tio år vill ha en ny strategi för att nå framgångar. Jag förutsätter naturligtvis att en ny ledning har en sådan strategi.

Jag har inte haft tillgång till internet eller mobiltelefon på en vecka så jag har ingen aning om vad som sagts i frågan här hemma, och det är ganska skönt. Egentligen så har jag inte tänkt alls på Djurgården förrän sista dagen, när jag skjutit de två gamla tjurarna. Då slog det mig plötsligt att det som händer i Djurgården, det är kanske nåt som händer dagligen i naturen.

Min tanke är följande. Eftersom jag tycker att det är mer tilltalande att tänka sig Djurgården som en lejonflock, än som en flock gnuer, så gör jag det lilla avsteget i min analogi mellan jakten och DIF. Den gamle ledarhannen Bosse Lundquist har varit den givne ledaren för flocken under ett decennium, bara det är en svårslagen bedrift, normalt är att det bara tar två-fyra år innan yngre lejon tar över. Ett halvt steg bakom sig har han bl a haft en något yngre, eller mindre gammal, välj det som önskas, hane.

ANNONS
ANNONS

Under den gamle ledarens år vid rodret har flocken avancerat från nästan utrotningshotad till savannens ohotade herrar och dominerande flock. Idag är flocken större än den kanske någonsin varit, vilket också börjar att synas på de lite yngre hanarna, i vars ådror det pumpar testosteronmättat blod. De har under de tidigare åren inte känt sig tillräckligt potenta och starka för att våga visa hörntänderna för ledarlejonet.

Nu bestämmer sig dock några av de ledande ungdjuren att tiden är kommen för skifte på tronen, De vet också med sig, att i flockens utkanter finns en stark, potent och äregirig hane som vill ta över flocken.

Några av de yngre lejonen närmar sig försiktigt den gamle ledarhanen och morrar lite. Efter kort övervägande drar sig den gamle hanen tillbaka och lämnar flocken. Några i flocken tycker sig se ett lite roat leende i den gamle ledarens ögon, men de kan ha sett fel.  Då den halvgamle lejonhanen följt den gamle ledaren under tio år är beslutet lätt för honom. Det går inte att lära ett (halv-)gammalt lejon att sitta, så han tittar lite misstroget på de yngre testosteronstinna hanarna och drar sig tillbaka till lugnare dagar i skuggan. Han vet att han kan jaga och därmed äta sig mätt varje dag, och leva gott ännu några år, så han är tillfreds med beslutet

Hur framtiden ter sig för flocken står som alltid i naturen skrivet i stjärnhimlen.

Livet går vidare på savannen. Om ytterligare ett antal år skall historien upprepa sig.

ANNONS
ANNONS

Min eventuella poäng är att om det som nu sker i Djurgården hade skett i naturen så vore det den naturligaste sak i världen. Inget konstigt alls.

För mig handlar det som sker i Djurgården inte OM, det handlar om HUR.

Möjligen också-vem.