Det är en ny morgon och precis som varje dag när jag öppnar mailen så har det rasat in en höststorm av diverse nyhetsbrev, poddar, bloggar och inte minst månadens nya boktips från de fem (!) olika bokklubbar jag är med i. 

Mina ögon skannar otåligt igenom skörden för att avgöra vad som är värt att läsa mer om. Ofta stannar det vid en ögonskanning, eller i bästa fall ett kort stycke läsning, för att sedan hoppa vidare till nästa. Men att skumma på ytan i ”nuggets” är tvärt emot vad jag länge har längtat efter. Och vad jag upplever att många av oss längtar efter i dessa tider. Vi vill istället ha mer tid till mer läsande. Mer tid över lag, i längre sjok, som inte hackas upp i oidentifierbara småbitar av allt content som ”måste” hinnas med.

Jag har lärt mig att sålla agnarna från vetet och hittar snart det jag letar efter: senaste bloggen från min ”mentor” och förebild, en amerikansk författare och tillika coachkollega, där hon delar med sig av en video som jag direkt när jag sett den visste att jag ville dela vidare till andra. Den heter How to read more books in the golden age of content, av Max Joseph. Om du älskar böcker och läsande lika mycket som jag gör, så är detta ett måste att titta på.

Den handlar om kärleksaffären som många av oss har till böcker, men som i dag har fått konkurrens av så mycket stress från annat som pockar på. Den handlar inte minst om var och ens möjlighet att lära sig maximera sin förmåga att läsa mycket i vardagen. I videon tas vi med till några av de vackraste och mest storslagna boktemplen i världen och jag vill inget hellre än att sätta mig på första bästa flyg. Mot slutet av videon, då jag har lyssnat till flera experters bästa speed-läsnings-tips, blev jag positivt överraskad av vad själva slutklämmen mynnade ut i. Tvärtemot vad jag trott så  handlar det inte om att maximera genom att läsa mer och fortare, utan om andra mer bestående värden som att låta oss bli berörda på djupet av det vi läser, att förändras och utvecklas som människa. Och det görs inte genom speed-dating.

Jag har en livslång, passionerad relation till läsande och till böcker. Men precis som i alla relationer så har det gått upp och ner genom åren hur mycket tid vi har fått spendera tillsammans och hur nära eller långt ifrån vi har stått varandra. Vi – jag och mina böcker – hade en rejäl kris, för att inte säga totalt avbrott, för tolv år sedan när mina tvillingar föddes. Det dränerande bebislivet med kolik x 2 och konstant sömnbrist var inte det bästa för läsningen, som till min sorg var obefintlig under flera år.

I dag har jag gudskelov inte det problemet längre. Nej, nu travar bokstaplarna höga både på mitt nattduksbord och på de flesta bord och bokhyllor runt om i huset, och jag får lägga band på mig för att inte klicka hem bara en till bok, eller ännu hellre strosa runt i bokhandeln och stapla böcker i famnen. Jag när fortfarande romantiska minnen från tiden då jag bodde i USA och regelbundet kunde titta in i vackra Rizzoli Bookstore, som tagen ur Harry Potter med mörka träpaneler från golv till tak, mahognyfärgade bokhyllor och guldglittrande belysning över volym efter volym med hisnande berättelser.

Det finns dock ett problem som blir allt mer påtagligt i denna kärleksrelation till böcker. Det stavas att hinna med, sociala medier och nugget reading – att vi ständigt matas med nya inlägg i behändigt ”snutt-format” som bara kräver en skanning av oss och sedan ett klick vidare till nästa. Ingen fördjupning, ingen tid för stillhet och reflektion, ingen möjlighet att förlora sig i både tid och rum, att föras bort till en annan värld. Allt det som böckernas magi har förmågan att åstadkomma.

ANNONS
ANNONS

Men, när jag hade sett klart på filmen av Max Joseph, hade jag fått precis den påminnelse jag behövde om varför jag inte vill lägga tid på att läsa mängden av allt som inte ger mig något på riktigt. Jag behöver faktiskt inte fortsätta läsa vidare en bok som efter de första 50 sidorna fortfarande inte fångat mitt intresse, ej eller ett blogginlägg eller tv-nyheterna, eftersom livet är för kort för att jag ska ge av min tid till saker som inte fyller mig på ett positivt sätt.  

Nu ska jag rensa min mailbox från läsning som inte ger mig upplevelsen av något mer, sen ska jag gå ut till brevlådan och se om de senaste bokpaketen från mina olika bokklubbar har kommit. För det är trots allt det som i slutänden gör läsandet extra meningsfullt – att få dela mina egna reflektioner och lyssna till andras i den virtuella bokklubbsvärld som nu blomstrar i Corona-tider och som gör att vi alla kan få känna oss lite mindre ensamma och en del av något mycket, mycket större tillsammans med andra.

Med förhoppning om att vi möts i berättelserna!

Läs mer om Sophie här.

Du kan titta på videon How to read more books in the golden age of content, av Max Joseph här.

Läs mer: Sätta mål räcker inte – skapa din story! [Dagens PS]