Dagens ledarkoll handlar om Vänsterpartiet, om brexit, om man får kritisera invandrarkvinnor och i så fall hur, och om högerextremismen. Och om varför vi har så svårt att tala om det som är svårt att tala om men som faktiskt kan rädda våra liv.

PS Ledarkollen – Varje dag läser, sammanfattar och serverar Dagens PS de viktigaste och mest intressanta ledarsidorna – både i Sverige och internationellt. 

Alla utom Vänsterpartiet

DI skriver om att Vänsterpartiet helst inte bör ingå i en regering: ”En sådan regering skulle bli ett vanskligt projekt. De ingående partierna skulle sannolikt ha mycket svårt att enas om en politik, särskilt på det ekonomiska området. I traditionella vänster-höger-frågor står Centerpartiet och Socialdemokraterna mycket långt ifrån varandra. Att breda regeringar eller i varje fall breda överenskommelser har varit nödvändiga vid tidigare tillfällen bevisar just ingenting.”

Man har väl rätt att ändra sig?

The Guardian skriver om brexit och en eventuell ny omröstning: ”People are allowed to change their minds, and the referendum result was pretty persuasive. It is normal for a seismic electoral event to reshape the political landscape. But it doesn’t have to eliminate memories of the way things stood before. Yet that is what the Brexiters seem determined to achieve.”

Invandrarkvinnor som hyllas och hatas

ETC skriver om att några borgerliga debattörer kritiserat en del kvinnor med nyvunnen maktposition (Svenska Akademien och Riksdagen): ”De få gånger som invandrarkvinnor hyllas är när de tagit avstånd från invandrarmän, i synnerhet mot män som är muslimer eller antirasister. Men att vara icke-vit kvinna och ta för sig i Sverige idag, det låter sig inte gå obehindrat förbi.”

Högerextremismen är som Pandoras ask

NSD gräver där man står: ”Högerextremismen är som Pandoras ask – öppnar man den flyger olyckorna över världen. Och det ligger inget hopp kvar i botten på asken, som i den grekiska mytologin. Släpper vi ut högerpopulismen, släpper vi fram rasism, högerextremism, nazism och andra våldsbenägna krafter som ger näring åt populismen, och använder populisterna som en demokratisk kuliss. Populisternas väljarstöd överdrivs ofta, ibland för att motivera att de ska lyssnas på. I själva verket ökar de inte mycket. De gör ett ryck i början, står sedan och stampar på samma fläck, oftast under 20 procent.”

ANNONS
ANNONS

Dagen Snackis:

Varför bär vi så väldigt mycket som tär inombords? Vi vet att vi behöver prata eller skriva eller läsa om mycket om det som händer i livet för att det inte ska översvämma oss och ändå vägrar vi, ändå låter vi vårt eget mörker äta oss.