Ledarkollen: Kanonvecka för Sveriges konung

Bra vecka för kungahuset

Säga vad man vill om kungahuset och vår monark, men han har onekligen en sällsynt förmåga att leverera rätt saker, rätt snack, i rätt läge. I ena stunden kan kungen målas ut som en obotlig dyslektiker eller snubbla nervöst över om att det börjar bli dags att ”vända blad och gå vidare” för att i nästa hitta exakt de rätta orden för en nation i sorg.

Minns bara hans fenomenala tal i samband med Tsunami-katastrofen 2004. 

Förra veckan var en av de bättre för monarken.

Dagens Industri skriver: ”Först uttalade monarken sin bestämda uppfattning om att normala rättsprinciper även gäller Svenska Akademien, vilket förlöste de adertons självpåtagna tvångsgrepp om varandra. Därefter klev han upp på slottets tak för att äntligen installera sin solcellsanläggning. Allt medan kronprinsessan genomförde sin sjätte landskapsvandring, denna gång i naturreservatet Sörön i Närke, för att lyfta värdet av friluftsliv och rörelse. Utmärkt.”

Peter Hjörne ryter till

Det är många som vill vara med och sleva runt i sörjan som en gång gick under namnet Svenska Akademien. Allt som hänt verka kunna användas lite som man vill, lite beroende på vilken agenda man själv har.

Det är ovanligt att en ägare lånar sin tidnings ledarsida men Peter Hjörne gör det när han skriver i GP: “Det är svårt att befria sig från misstanken att Sara Danius velat förändra, rensa och modernisera men stött på rejält motstånd från dem som ogillar förändring. Det förefaller, i varje fall utifrån, också märkligt att tre ledamöter hoppar av samtidigt som de ger Sara Danius sitt stöd.  Hade det inte varit bättre för Akademien att stanna kvar och ta diskussionen? Lika besynnerligt är det att Katarina Frostenson, även om hon givetvis inte kan lastas för kulturprofilens beteende, inte satte Akademiens bästa först och avgick.“

De två veckor som stormen har vinit över det svenska ‘kulturlandskapet’ har spekulationerna, insinuationerna, påhoppen, domedagsprofetiorna, elakheterna och uppropen haglat.  Liksom vitsarna och skämten. Sans och balans, besinning, måtta, omdöme, nyansering och eftertanke har lyst med sin frånvaro. Man kan, som en del, skratta åt eländet men egentligen är alla turerna mer sorgliga och beklämmande än lustiga. En av Sveriges mest prestigefyllda institutioner krackelerar.”

Göteborg – ett bortskämt barn

Jag är född och uppväxt i Göteborg. Jag älskar staden som ett syskon. Men tidigt lyckades jag se igenom den där andan, den ”goa stämningen änna” som utåt sade sig representera Göteborg. För mig och många andra är staden allt annan än det. Det finns en kärvhet bortanför Avenyn som vi älskar, en sorgsen, vemodig och melankolisk stad med sina hängande lyftkranar och hamnkvarter. Under de senaste åren har journalister (bland annat Janne Josefsson) kunnat visa på en stad, svårt präglad av vänskapskorruption och bristande respekt för skattebetalarnas pengar.

Maria Ludvigsson skriver i dagens SvD: ”Den där ohängda ungen som alltid slarvar bort sina saker, sätter sprätt på veckopengen dag ett, och ändå- som tröst- får pengar innan veckan är slut. Vi kan kalla honom Göteborg. En politisk ordning som straffar dem som sköter sig, men premierar klantskallar och nonchalans, är fel. Punkt.”

Dagens Snackis: Vad gör man med mörkret i sitt liv när man erövrat hela världen och inte fyllt 30? Vad gör man med allt det svarta segel man sytt in i sitt liv? Vilket håll går man åt? Vart tar man vägen? Den svenska superstjärnan Avicii, Tim Bergling, hittades död i slutet av förra veckan. Han blev 28 år. Alla böner, omtanke och tröst går till de som älskade honom för den han var, inte för det han åstadkom.