IDD, MiFid och MiFidII är bara några av de för vanligt folk fullständigt intetsägande förkortningar som har och kommer ha stor inverkan på finanssektorn framöver. Förändring skrämmer, förändring kan vara bra men också fruktansvärt dåligt. Det beror ju på drivkrafterna bakom förändringarna. Om det blir bra vet vi inte. Men vad vi kan anta är att jurister och advokater inom sektorn inte sett sådant ”tjeen” sedan IT-ruschen år 2000.

Året 2000 kommer igen. Kollapsen av IT-bubblan och de ekonomiska förluster som inträffade var startskottet för en omfattande reglering av finansmarknaden. En olycka kommer sällan ensam och i och med terrordådet i New York och kriget mot terrorismen skärptes lagar och regler om penningtvätt samt finansiering av terrorism. Du visar exempelvis din legitimation på Forex, banken och så vidare.

Om år 2000 markerade sluthållplats för en spekulationsbubbla av historiska proportioner så var det egentligen först efter finanskrisen 2009 som saker och ting drog i gång på allvar och lagstiftare – ivrigt påhejade av en finansmarknadskritisk opinion – drog åt svångremmen på allvar. ”Hur var det möjligt att hålla på och lura folk på det här viset?” är en fråga som folk ställde och fortfarande ställer sig.

Svaret på den frågan är egentligen väldigt enkel. Ingen bransch kan överleva utan kunder och kunderna lät sig förledas av drömmar. Drömmar som det sjöngs om i en rocklåt av Dire Straits: ”Money for nothing”. Och visst sjöng de nästan ”housing for free”. Branschen svarade upp på detta och lät folk leva sina drömmar ett tag. Finansbranschen kan alltså inte dansa ensam, det behövdes en danspartner också. Vi är därmed alla medskyldiga till vad som hände.

När reglerna kring dokumentation, rådgivningsmandat och kapitaltäckningskrav stramas åt är det minst sagt naivt att tro att detta inte kommer att få effekter, stora som små.

En reglering avseende provisionerna i min egen del av finansbranschen – försäkringsförmedling – kommer att leda till att mindre kunder inte kommer att ha råd med opartisk rådgivning. Men å andra sidan – vem sa att den var opartisk innan? Det kryllar av exempel, än i dag, på provisions- och produktstyrd försäljning. Går du till banken är du i klorna på en säljare. Det enda sättet att helt förvissa sig om produktoberoende rådgivning är att gå till en fristående aktör, utan egna produkter, och betala ett arvode för tjänsten. Så har det alltid varit och kommer alltid att vara. Något som i det avseendet exkluderar de två största förmedlarbolagen i Sverige ifrån att kunna ikläda sig den rollen.

Vid finansiell rådgivning visar det sig dessutom att rådgivarna, på grund av reglering, tenderar att rekommendera mer försiktiga alternativ än vad som kanske egentligen borde vara fallet och var fallet tidigare. Lägre avkastning över tid kanske?

När det gäller banker och våra älskade bostäder väntar regleringsdriven ränteuppgång och lägre låneutrymme som en konsekvens. Kanske en liten bostadskrasch? Vad kommer den i så fall att kosta dig?

ANNONS
ANNONS

Går man till Nordea och ber om finansiella råd får man en 26-sidig dokumentation, enligt konstens alla regler helt klart. Men vem tusan orkar läsa den?

Avkastningen på världens börser riskerar också att påverkas negativt. Man kan räkna på p/e-tal och bolagsvinster, men en drivande faktor bakom prissättningen av tillgångar är utbudet av likviditet. All reglering innebär att någonting förändras i andra änden. Kan man inte belåna sig lika hårt längre, nä då torkar likviditeten upp. Torkar likviditeten upp får man tvärare kast och lägre tillgångspriser. Överallt!

I en tid där mycket redan står tillsynes högt, där många av oss trots allt lever ett väldigt bra och rofyllt liv, stramas förutsättningarna upp. Regleringar gör saker som tidigare var möjliga, omöjliga. Nordea flyttar till Finland, potentiellt bra investeringsprojekt riskerar att sakna finansiering och tillväxten lär likt allt annat att hämmas.

Vissa av regleringarna kommer så klart att vara bra medan andra dåliga – väldigt dåliga till och med  – men få av dem väldigt bra. Förändringen är nämligen inte driven av marknaden, den är driven av jurister, advokater och politiker. Men hur skiljer vi det goda från det onda? Går det ens? Kanske skulle man låtit regleringen bero och få människor att ta eget ansvar i större utsträckning?

Så våra rofyllda liv är under förändring och förhoppningsvis blir det bra. Men skulle det gå åt helvete skyll för tusan inte på finansbranschen – det var ju du som ville ha förändring! Eller som någon sa en gång – be careful what you wish for!