ANNONS

Krönika: Din och min komfort vår mardröm

Dagen du förlorat möjligheten att lämna systemet blir du dess fånge, skriver DagensPS krönikör Johan Berntorp.

DagensPS krönikör Johan Berntorp räds det kontantlösa samhälle och kallar det för en mardröm. (Foto: Pixabay)

Samhället är i rasande takt på väg att bli kontantlöst, vilket många inte verkar ha några som helst problem med. Frågan är dock hur sunt detta egentligen är? Den dagen du har lämnat ifrån dig din möjlighet att lämna systemet blir du dess fånge.

ANNONS
ANNONS

I takt med att vår värld blir alltmer digital förändras spelplanen på många områden. Vi befinner oss i en förändringsprocess av en ganska stor skala. Detta gäller som sagt de flesta områden, så även det monetära systemet. I de flesta fall får digitaliseringen anses vara någonting positivt. Gäller det även här?

Digitaliseringen av pengahantering för med sig en hel del positiva aspekter gällande rånrisker. Man kan dra ned på kostnader för transporter. Givet att man har pengar på sitt konto kan man i princip lika lätt som det är att skicka ett sms betala för sig vid en transaktion eller affärsuppgörelse. Digitaliseringen bör rimligen även höja omsättningshastigheten på pengar vilket är bra för tillväxten.

Så vad är det då jag är så rädd för? Tänk dig först en värld där kontanter blivit marginaliserade intill att de i praktiken inte existerar. Vad är pengarna på ditt bankkonto då värda egentligen? Vad är det för något överhuvudtaget? Om dina pengar är låsta i ett digitalt system hur lätt blir det då inte att beskattas eller tvingas till konsumtion eller dumma investeringar av en inflationsjagande Riksbank?

Det monetära systemet bygger på förtroende och den sedel du får i din hand när du varit på bankomaten är garanterad av Riksbanken. Kommer du till Riksbanken med 1.000 kronor i någon valör får du 1.000 kronor tillbaka. Innan du tog ut pengarna från bankomaten vad var de värda då? Så länge förtroendet för banken består var de såklart värda just 1.000 kronor men egentligen är dina pengar på banken redan – förenklat uttryckt – utlånade till 100 procent minus bankernas kapitaltäckningsgrad. Kapitaltäckningsgraden är i normalfallet inte ens i närheten av några 100 procent utan ligger snarare kring 20 procent. Så om förtroendet brister är din tusenlapp, i bästa fall, sannolikt bara värda 200 kr. Så hur många gånger är dina digitala medel belånade och satta i pant?

Om nu pengarna är låsta i ett digitalt system och vår regering plötsligt, av någon anledning, får för sig att beskatta dig lite extra, då har du ingen ventil att komma undan – ingenstans att skydda dina pengar. Det är helt enkelt bara att ta dem. Detsamma gäller för övrigt banktjänster av digital karaktär som exempelvis internetbank, kortavgifter och swish. De är i dag att betrakta som ganska billiga lösningar. I värsta av lägen skulle denna typ av avgifter kunna stiga kraftigt givet att konkurrensen på marknaden inte fungerar som den ska.

Upplever den digitala ekonomin bristande inslag av inflation? Inga problem säger Stefan Ingves eller vilken teknokratbankir med dunkla motiv som nu sitter vid rodret och sänker styrräntan till minus 20 procent. Din reaktion blir att springa till affären och handla upp dina pengar. När inflationen väl är på plats igen och Riksbanken höjer räntan så att du ska kunna få avkastning så har du blåst alla dina pengar på smartphones eller någonting annat du i desperation tvingade dig själv att behöva.

Detta handlar om demokrati och att ha en hållhake gentemot staten och dess lakejer om de börjar bete sig för illa. Vi kan i det långa loppet inte enkom vara beroende av dess välvilja. Lärdomen är snarare att varje aktör på marknaden försöker maximera sin nytta, så även staten. Det måste finnas mekanismer som säkerställer invånarnas ekonomiska integritet. Att i dessa frågor lyssna på argument från banker och stat är inte särskilt vist. De har i många fall våra motsatta intressen och sitt bästa för ögonen.

I takt med att gränser suddas ut och beteende förändras kommer saker smygande och blir normaliserade. Det är därför vi den dag de till fullo är på plats vaknar från vår dröm och utbrister med gråt i rösten: Vad tusan hände? Min frihet är borta!

Så vad kan man göra? Förmodligen inte särskilt mycket. Massan driver i den riktning den driver och vi med den. Och som rubriken säger är ju detta en mardröm, i en sådan finns inga lösningar.

Det kontantlösa samhället har inte på någon plats på jorden kommit så långt som i Sverige, det blir otroligt spännande att se hur utvecklingen fortskrider. Den blomstrande framtid är vår eller en bottenlös brunn?

LÄS FLER KRÖNIKOR FRÅN JOHAN BERNTORP:

Krönika: Slåss Ingves mot väderkvarnar? [DagensPS.se] >

Hur otacksam får man vara? [DagensPS.se] >

”Party like it’s 1929” [DagensPS.se] >

Alla vill bränna vår premiepension [DagensPS.se] >

I denna artikel

ANNONS
ANNONS

ANNONS
ANNONS