ANNONS
ANNONS

Fick flott sjötomt i Stockholm för 220 000

ettahusbil4.jpg

”Jag sålde allt jag ägde och köpte en husbil”, berättar han för Dagens PS.

Gurgîn, 31, har kurdiskarmeniska rötter. Han softar i en solstol på det populära turiststråket framför sin pojkdröm – en Fiat Eura Mobil Integra 600 av årsmodell 1998 – som han parkerat ovanför vattnet vid Strandvägen den här somrigt varma dagen.

Hans trogna följeslagare Ronja, fyra år, som är en korsning mellan dvärgpinscher, papillon och bichon frisé, har hoppat upp i Gurgîns knä. Hunden är en liten men ettrig vakthund. På natten ligger Ronja och trycker vid framrutan på husbilen. Hon har stenkoll på vilka som rör sig utanför och ovälkomna inkräktare skräms på flykten av ett enerverande hundskall.

ANNONS
ANNONS

Apropå hundar är Gurgîn programledare för Sveriges Radios hundpod ”Vår bästa vän”, som går i P4 och P1. Han är även programledare för P5 Sthlm och har tidigare varit programledare för bland annat ”Gomorron Sverige” i SVT. I sex och ett halvt år pluggade han journalistik med inriktning på historia och kan i dag stoltsera med en magisterexamen i ämnet.

Trött på ha-begär
Han skaffade husbilen för att slippa pendla varje dag från Uppsala, där han tidigare bodde, in till jobbet på SR-huset i Stockholm. Och så ville han komma bort från konsumtionshysterin.

”Jag hatar att äga saker, jag är verkligen less på konsumtionen och all den tid den tar av våra liv”, förklarar Gurgîn.

”Allt jag äger i dag är den här husbilen. Jag hittade den i en inredningstidning och såg att den var till salu. Jag köpte den på telefon av en handlare i Örkelljunga. Behovet var akut, jag ville ha en förändring i livet.”

Han fick ekipaget – som är utan defekter – för 220 000 kronor.

”Det är ungefär vad kontantsinsatsen brukar ligga på för en normal bostadsrätt här i Stockholm”, säger Gurgîn.

Med andra ord kostar hans enrummare, husbilen alltså, lite styvt 24 000 kronor kvadratmetern. Visserligen är utrymmet begränsat men adressen är ändå Strandvägen på Östermalm – när husbilen inte står uppställd någon annanstans – och på sitt sätt är det smått sensationellt billigt eftersom lägenhetspriser på 110 000 kronor och uppåt per kvadratmeter är mer regel än undantag på Strandvägen nära Djurgården.

”Jag äger ju också mitt boende och husbilen kostar inga pengar förutom drivmedlet”, tillägger Gurgîn.

P-avgifter då?
”Njäe, det blir inte så mycket pengar, jag kan ju stå med husbilen 24 timmar på allmänna parkeringar och betalar bara avgift mellan klockan 9 och 17.”

Det är drygt tre månader sedan han lämnade vardagen med lägenhet, prylar och högar med kläder – som han nu gett bort – och flyttade in i sin husbil.

Hans flickvän Maria, som är ett år yngre, protesterade inte över Gurgîns beslut.

”Vi är väldigt öppna med våra idéer och står inte i vägen för varandra”, säger Gurgîn, som har en tatuering på vänsterarmen och som skvallrar om hur han tänker och känner. ”AZADI” står det på ”gaddningen”.

”Det är kurdiska och betyder frihet”, förklarar Gurgîn.

Det är ingen tvekan om att han njuter av sitt annorlunda liv. Trots att boytan endast är nio kvadratmeter.

Men hur blir det i vinter då – pallar du med kylan?
”Det får vi se, det blir en utmaning, jag får väl klä mig varmt, det blir lärorikt”, skrattar Gurgîn.

Hans husbil är ingen lyxkåk på hjul, men heller ingen skrothög. Den är funktionell och praktisk. Sängen ovanför förarsätet är bred och nedfällbar. Här finns en första hjälpen-förbandslåda, ett behändigt litet gasolkök där han lagar maten, toalett, dusch och garderob. Vatten hämtar Gurgîn på bensinmackar och sina latriner tömmer han på tömningsstationer. Och elektricitet får han från ett bilbatteri.

Han har ingen dammsugare.

”Jag öppnar bara fönstren när jag kör så blåser dammet ut.”

Möten med människor
”Jag har dator men inget internet, det har jag bara genom min mobiltelefon, men det finns inget som jag saknar. Och jag har mer fritid nu än tidigare. Dessutom öppnar min nya tillvaro för en massa spännande möten, jag försöker bygga upp och vårda nya relationer med människor. Jag brukar publicera foton och inlägg på Instagram och Facebook för att visa folk var jag står någonstans med husbilen, då dyker det alltid upp någon och så blir det ett trevligt samtal”, säger Gurgîn.

Han vill få kontakt med människor som aldrig annars får utrymme i medierna. Visserligen ägnar han sig åt ”ett medelklassexperiment”, som han själv beskriver det, men samtidigt menar Gurgîn att det är viktigt ur demokratisk aspekt att åtminstone försöka ge utrymme åt alla typer av människor att säga sin mening; det handlar om att utveckla dagens ofta platta journalistik, resonerar han.

”Svårast är ju att få människor som inte har någon medieagenda att verkligen öppna sig. Journalister tillhör övre medelklassen. Vi pratar ofta om marginaliserade förorter – och landsbygden är mer eller mindre helt bortglömd – och samtidigt har Södermalm i Stockholm blivit ett journalistkollektiv, det här är omständigheter som gör att frågorna som ställs blir pajasartade.”

Gurgîn har många tankar och idéer. Han är som ni förstår ingen vanlig Svensson. Han vill göra världen något lite bättre. Han är förresten släkt på långt håll med tidigare fotbollsproffset Kennedy Bakircioglu, som i dag är tillbaka i allsvenska Hammarby och som inledde sin framgångsrika fotbollskarriär i Assyriska i Södertälje, där han växte upp.

Själv är Gurgîn Bakircioglu uppväxt på landet.

”Det var en liten by i Norduppland som mentalt hade långt till världen”, säger han.

Var du mobbad som barn?
”Nej, vi var fyra bröder och en hel syskonskara på fem, så vi höll alltid ihop och hjälpte varandra. Men eftersom jag har min hudfärg så kände jag mig utpekad, jag var liksom svartskallen, den som inte var som andra. Det var uppväxten som la grunden till min frihetslängtan”, berättar Gurgîn, som upplever att han är bekymmersfri.

”Tidigare har jag jagat något som inte finns, men nu oroar jag mig inte för framtiden.”

Dagens PS kan förstå det. Solen steker på Strandvägen. Extravaganta båtar, kaféer, folk och glädje.

Gurgîn kisar med ögonen bakom boken som han förkovrat sig i.

”Rätt som det är kommer det folk och slår sig ner och sjunger ut om sina liv – det kan vara skilsmässoproblem, cancer, jobbreleterade saker eller vad som helst”, och jag gillar det. Jag är jävligt lycklig i dag.”

Sparar 10 000 spänn
Det är inte bara friheten som sådan han kan glädja sig åt utan också det faktum att hans fasta utgifter sjunkit med i runda slängar 10 000 kronor i månaden.

”Jag hade utgifter på 15 500 kronor förut. Nu har jag kommit ner i 5 000 kronor per månad. Jag har inga dyra räkningar typ för el eller så, och jag har inga onödiga, materiella grejer som kostar en massa pengar”, deklarerar Gurgîn nöjt.

”Jag brukar kalla mig för husbilsminimalist.”

Fotnot: Stockholms stad vill få bort husbilarna från Östermalm. ”Enligt regelverket ska man inte använda p-platser som camping […] Men vad man ska göra åt det är knepigare”, säger trafikborgarrådet Daniel Helldén (MP) till Mitt i Östermalm. Samtidigt får staden inte sätta böter på på bilar som betalat p-avgift, det spelar ingen roll om ägarna sover i bilen. Nu ska möjligheten utredas om parkeringsvakter kan börja hänvisa husbilsägare till campingplatser som Tantolunden och Långholmen på Södermalm, framgår det.

Eller via Facebook!

ANNONS
I denna artikel


ANNONS

ANNONS