När Göran Persson kastade in handduken på valvakan 2006 tittade Karin och jag på varann. Vi stängde av våra mikrofoner och sa i munnen på varann: Nej, nu måste vi göra nåt åt det här. Och det gjorde vi. Åtminstone Karin. Jag svek som vanligt.
I det längsta har jag skjutit upp denna krönika i förhoppning att regeringen eller oppositionen, gärna i dagligt mediekrig, skulle presentera det optimala valfläsket: årets semester förlängs automatiskt med två månader – möjligen två år om opinionssiffrorna talar för jämnt lopp...
Jag kan avslöja att det var först nästa morgon – efter morgondoppet och efter att jag än en gång lyssnat på gårdagens radionyheter från Almedalen – som jag kom lösningen på spåret.
På sätt och vis påminner lösningen om varför Schymans brasa, så här bortom Almedalen, tyvärr bara bekräftar gamla mansschauvinistiska fördomar och kvinnor och pengar.
Det som var sant på Donners Brunn förra veckan är inte sant på udden i Kalmar sund.
Jo, det är faktiskt sant. Till skillnad från Lars Ohly spelade han boll med Nacka Skoglund. Sedan urminnes tider har vi i hemlighet firat hans födelsedag med den s.k Midsommarfesten.
Idag finns det många beslutsfattare och nästan lika många chefer, men knappast några förtroendevalda och nästan inget förtroende.
Och därför skiter det sig för så många Carl-Henrik Svanbergare, som så länge hyllats som beslutsfattare och chef att de glömt att deras jobb är att förvalta ett förtroende.
