Nu står uppslagen om vem som ska bli Socialdemokratins näste partiledare som spön i backen. Fantasi råder det ingen brist på. Men jag ser bara en som skulle kunna bli vinnare.

Blogg Igår listade Dagens PS 17 namn, och i morgontidningarna lanseras nu ännu fler, som eventuellt skulle kunna ta över det närmast omöjliga jobbet att leda Socialdemokratin i valrörelsen 2014.

Men det är lätt att finna skäl att diskvalificera dem. Alla utom en.

Låt oss köra igenom listan.

Medansvariga för valkatastrofen:

• Thomas Östros, 45, riksdagsman
• Sven-Erik Österberg, 55, riksdagsman
• Wanja Lundby-Wedin,58, LO-ordförande
• Ibrahim Baylan, 38, partisekreterare
• Håkan Juholt, 48, riksdagsman Kalmar

Saknar förankring:

• Veronica Palm, 37, riksdagskvinna Stockholm
• Mikael Damberg, 39, riksdagsman Stockholm
• Ilija Batljan, 43, landstingsråd Stockholm
• Jytte Guteland, 31, SSU-ordförande
• Stefan Stern, 43, bitr partisekreterare
• Anders Lago, 54, kommunalråd Södertälje
• Niklas Nordström, 42, PR-konsult fd SSU-ordf

Saknar vilja och kraft:

• Margot Wallström, 56, fd EU-kommissionär
• Thomas Bodström, 48, fd justitieminister
• Anders Sundström, 58, vd Folksam
• Ulrica Messing, 41, företagare fd minister

Saknar utstrålning:

• Pär Nuder, 47, fd finansminister
• Mogan Johansson, 40, riksdagsman Skåne

På något sätt är det talande att så få fackliga ledare nämns i spekulationerna. Det är ju den fackliga rörelsen som är stommen och grunden i arbetarrörelsen. Mona Sahlins problem har till inte oväsentlig del att göra med hennes bristande förankring i den verklighet där jobbarna finns, de med skit under naglarna och fötterna på marken.

Socialdemokraterna är i ett allmänt upplösningstillstånd. Man vet inte vad man vill, vart man ska och hur man ska gå vidare. Förvirringen är total.

Det handlar om en djup identitetskris. Mona Sahlin var inte lösningen, men hon var heller inte problemet.

Vad vilja Socialdemokratin?, frågade 1881 agitatorn och skomakaren August Palm. Under industrialismen var svaren givna - påskynda välståndet för arbetarna som utgjorde den största befolkningsgruppen. Under 1980- och 90-talen har svaret varit: Makten!

Och nu under de senaste åren... ingenting. Eller lite vad som helst. Valrörelsens utspel om butler i tunnelbanan och könsneutrala toaletter är symtomatiska för partiets tomhet och innehållslöshet.

För att kunna förnya sig utan att samtidigt förlora sin själ behöver man en ledare som är tryggt förankrad i arbetarrörelsens ursprungliga arbetarmiljö. Det behövs en person som har respekten och tyngden. Men som samtidigt är beredd att ompröva och tänka nytt.

Det finns en sådan ledare. En fackordförande som i finanskrisen inte vägrade att sänka lönerna för att privata företag skulle klara brant efterfrågeras. En fackbas som satte verkligheten före prestigen och de ideologiska flosklerna.

Jag talar om IF Metalls ordförande Stefan Löfven, 53.

För mig verkar han både vara djupt förankrad i arbetarrörelsen och förstå vår tids verklighet för företag och marknader.

Det är just dessa egenskaper som krävs av en ledare som kan få med sig en bångstyrig rörelse som är djupt obenägen till förändring.

Om partiet ska kunna bryta upp från de utslitna och föga förtroendeingivande flosklerna och den tomma retoriken måste man ha en partiledare som har stort anseende och brett förtroende. En sådan ledare måste vara förankrad och ha erfarenhet utanför riksdagens tjocka väggar. Det krävs för att en ledare ska kunna tänka nytt i en verklighet där gamla formuleringar inte håller.

Få Socialdemokrater har visat sig förstå människornas villkor, tänkande och behov på 00-talet. Därför tror jag att just förankring utanför partipolitiken är centralt för att en ny ledare själv ska förstå vad som behövs. Det räcker inte med att kunna rabbla den gamla skåpmaten.

Och för att kunna utmana det bestående krävs samtidigt en så genuin förankring i rörelsen att man vågar utmana och (till skillnad från Sahlin) stå pall när intern kritik riktas mot den strategi ledningen lägger fast.

Alla dessa kriterier gör uppgiften närmast omöjlig. Men jag ser som sagt en som verkar uppfylla dem alla.