Riksdagsvalet gick dåligt, inte bara därför att gammelpartiena blockerade piratfrågorna och bedrev hård blockpolitik. Också den interna oförmågan att dra åt samma håll spelade in.
Henrik Alexandersson Riksdagsvalet blev ju ingen succé för Piratpartiet. De politiska blockens hårda maktstrid och frågan om (sd) i riksdagen är en del av förklaringen. Att gammelpartierna lyckades blockera piratfrågorna är en annan. Men man kan också vända blicken inåt, mot partiet.
Nu kommer jag att bli utskälld, men det är för mycket interndemokrati i Piratpartiet. Speciellt vid fel tillfällen.
De interna brottningsmatcherna i (pp) är det främsta skälet till att jag håller mig borta från partiets inre liv. Ständigt skall det myglas och integreras. Paragrafryttare, kårfifflare och organisationsgrävlingar lamslår inte sällan verksamheten. Folk obstruerar och ifrågasätter sådant som man sekunden före trodde att alla var överens om. Kan man hugga kniven i ryggen på någon, då gör man det. Emellanåt blir det rent häpnadsväckande.
Missförstå mig rätt. Interndemokrati är viktigt i en organisation. Det är bra om folk känner sig delaktiga i det som sker. Det är inget fel i att kritisera och ifrågasätta. Men ibland tror jag nästan att detta är partiets huvudsakliga verksamhet.
Sådant lyser igenom och gör tänkbara väljare misstänksamma. Det går ut över verksamhet och extern opinionsbildning. Och i en valrörelse blir det direkt ohanterligt.
Ta till exempel det här med barnporren...
I Piratpartiets sjökort (valplattform) fanns en, förvisso inte helt kristallklar, skrivning om barnporr. Den kan tolkas som att (pp) vill upphäva innehavsförbudet. Detta är en text som har utarbetats i grupparbete bland människorna i partiets ledning.
När partiledare Falkvinge gjorde sin tämligen rimliga tolkning av texten i Sveriges Radio utbröt fullständigt internt kaos. Han kritiserades bland annat av människor som varit med och utformat nämnda text. Av folk som kunde varit med och utformat den, men som inte brytt sig. Och av många andra. Resultatet blev en turbulens där Falkvinge fick backa och valplattformen fick skrivas om.
Sådant fungerar inte i en valrörelse. Grundkonceptet måste vara: Stay on message! Avböner, velande, textrevisioner och intern splittring är oerhört effektiva sätt att skrämma bort väljare. Oerhört.
Rimligare hade varit om man stått fast vid sin valplattform. Då hade man bara haft en kontroversiell åsikt. Nu kom det att framstå som att man ändå har nämnda kontroversiella åsikt och att man försöker dölja den och att man har intern splittring och att man är oprofessionella. Prosit!
Att innehavsförbudet mot barnporr är problematiskt är ingen unik åsikt. Carl Bildt hade den som statsminister, liksom hans justitieminister Gun Hellsvik. Det är en farlig inskränkning av tryckfriheten. Det blir svårt att bedöma rimligheten i rättsfall där bevis hålls hemliga. Och det är tveksamt om det är till hjälp för de barn som utsätts för övergrepp om polisen jagar runkpellar istället för att fokusera på att bekämpa själva övergreppen och produktionen av barnporr. Och så vidare...
Det hade blivit svettigt och otacksamt att försvara en sådan position. Men det hade ändå varit bättre, jämfört med hur det blev.
Och att det blev som det blev är, åter, resultatet av att många människor i (pp) har nerverna utanpå kroppen, vevar och drar år olika håll i affekt. Man skjuter först och frågar sedan. Intresset av att skapa en samsyn och en enad front verkar stundtals obefintligt. Plus att detta blev ett utmärkt tillfälle att hugga varandra i ryggen, igen. Och för alla som ville vara en smula teatraliska.
Någon jävla ordning får det helt enkelt vara i ett parti. Speciellt under en valrörelse. Det är mycket som kan göras bättre och proffsigare – men som inte är att tänka på, på grund av det eviga inre tjafset i partiet. Spinn funkar helt enkelt inte om man inte har hundraprocentig uppbackning. Man måste få arbetsro och kunna hålla huvudet kallt. Alla måste dra åt samma håll. All energi måste kunna riktas utåt.
Det finns en del annat man kan ta upp. Men allt kokar ändå ner till att det är för många kockar, för mycket mygel, för stort organisatoriskt fokus och för lite enighet vid de tillfällen då det gäller. Det är tråkigt. Och märkligt. För de flesta pirater jag har träffat är både trevliga och rimliga i huvudet. Men det sker något när (pp) skall agera i grupp. Det blir inte så mycket "wiki-samarbete" och spontan ordning som det borde – utan mer bråk och kaos. Möjligen skulle partiet må bra av lite mer organisatorisk "tröghet".
Nu är det fyra år kvar till nästa valrörelse – dubbelvalrörelsen 2014. Mycket hinner hända till dess. Det går säkert att utveckla det interna arbetet så att alla drar åt samma håll samtidigt, när det behövs.
För min del betyder det här i och för sig inte så mycket. Jag skall fokusera på vårt arbete i EU, som ju går riktigt bra. Jag tänker inte lägga mig i Piratpartiets inre liv i onödan. Det är helt enkelt inte min grej. Nu har jag sagt mitt – och hoppas att jag inte skall behöva gnälla igen.
Henrik Alexandersson är libertariansk debattör och bloggare. Jobbar åt Piratpartiet i Europaparlamentet i Bryssel. Alla åsikter som uttrycks här är dock helt privata.
