Kommunala och statliga bolag leder till misslyckande. Statliga Teracom spenderade 36.000 kr på varje kund. När man slösat bort 1,4 miljarder skattekronor såldes bolagat för en krona. Det skriver Nima Sanandaji i gästkrönika.
Politik Det är idag få som tror att planekonomi är ett bättre sätt att styra samhällsresurserna på än en fri marknad. Erfarenheten har lärt oss att politiker inte är lämpade att driva näringsverksamheten.
Men denna insikt hindrar inte svenska politiker från att driva olika former av företag. Ett exempel är statliga Teracom. I början av 2000-talet investerades 1,4 miljarder skattekronor i företaget, som skulle konkurrera med privata aktörer i att erbjuda bredband.
Satsningen var ett gigantiskt misslyckande. Nästa ingen ville anlita Teracoms tjänster. Företaget spenderade hela 36 000 kronor för varje kund som de nådde ut till. Till slut såldes Teracom till en privat aktör. Köpeskillingen var en enda krona.
Teracom är inte enda exemplet på näringsverksamhet som drivs i statlig regi. Detsamma gäller exempelvis logistikbolaget Green Cargo, venture capital bolaget Fouriertransform samt investmentbolaget Svensk Exportkredit.
Även svenska kommuner driver näringsverksamhet, i direkt konkurrens med privata företag. Svenska kommunpolitiker engagerar sig som ägare av företag som sysslar med bland annat avfallshantering, hotell- och restaurangverksamhet, tvätterier och byggverksamhet.
Konkurrensen sker ofta på ett skevt sätt. Politikerna och tjänstemännen blir både beställar och producenter. Då uppstår lätt korruption. Varor och tjänster underprissätts av kommunala bolag samt subventioneras direkt och indirekt.
Resultatet blir att företagsklimatet försämras, samtidigt som skattemedel går till att håll ineffektiva verksamheter under armarna.
Omsättningen i kommunala aktiebolag uppgår till hela 130 miljarder kronor varje år. I Överkalix står de kommunala aktiebolagen för hela en fjärdedel av omsättningen bland samtliga aktiebolag.
En del statliga verksamheter, som exempelvis drift av taxiverksamhet och välfärdstjänster, har under senare tid privatiserats. Preliminär forskning visar på att effekten har varit ökad konkurrens och tillväxt i sysselsättningen. Framförallt svaga grupper i arbetsmarknaden, som invandrare, ungdomar och äldre, har gynnats av den jobbtillväxt som privatiseringarna lett till.
När det kommer till skola, vård och omsorg finns det olika åsikter om hur stor del av verksamheten som ska skötas i exempelvis friskolor alternativt kommunala skolor. Det är också frågor som diskuteras under den pågående valrörelsen.
Men närmast ingen lyfter fram all den rena näringsverksamhet som politikerna styr över. Finns det några goda argument till varför staten ska driva logistikbolag medan kommunpolitikerna lägger sin energi på att styra hotellverksamhet?
Skulle inte jobbskapande och utveckling ta fart om politikerna tillät fri konkurrens att ersätta statlig och kommunal styrning? Och vore det inte bra om politikerna fokuserade på välfärdens kärna istället för att diktera över aktiebolag?
Detta är frågor som förtjänar att lyftas fram i valrörelsen. Sverige skulle tjäna på att ha mindre inslag av planekonomi, för att istället öppna upp för ett växande näringsliv. Men så länge frågan inte diskuteras kan vi inte heller förvänta oss en lösning.
Nima Sanandaji
Vd i Tankesmedjan Captus
