Istället för att sprätta miljarder omkring sig borde partierna i valrörelsen våga diskuterar integrationens problem och möjligheter utan tarvliga anklagelser.
Blogg Upsala Nya Tidning skriver i dagens ledare, Integrationen alla struntar i:
"Integrationen är en ständigt aktuell fråga och bägge de politiska blockens initiativ ger fortfarande ett rätt handfallet intryck. [...] Men valrörelsen har sina egna regler. Ett bredare perspektiv, visioner och reflektioner får vänta till 20 september. Nu har partierna fullt upp med att hålla pepprallyn och att ständigt lova bort nya miljarder."
Jag håller med om kritiken, men tyvärr blir det ingen reflektion efter valdagen heller. Så skedde ju inte efter förra valdagen och det är därför väljarna vill att Sverigedemokraterna ska knacka på riksdagens dörr.
Partierna är totalt inkompetenta, eller raktigenom fega, när det gäller politik för att göra nyanlända till en naturlig del av det svenska samhället.
Man tiger. Man ser inte problemen. Man stigmatiserar dem som vågar göra analyser. Och det gäller såväl de rödgröna som Alliansen.
Ett undantag är ibland Folkpartiet och föreningen Liberal Mångfald inom Folkpartiet. Sedan partiet i valet 2002 tog upp frågorna, har man svajat eftersom man möter sådant förödande kompakt motstånd från medier och andra partier när man tar upp problematiken.
Man får utstå mycken spott och spe för att man ser verkligheten. "Fiska i grumliga vatten" hette det i SVT Agenda i söndags, och på debattsidorna. Föreningen Liberal Mångfald svarar idag i Svenska Dagbladet på ett av de senaste påhoppen, Bara genom klarspråk kan vi förnya Sverige:
"Att tala klarspråk kring invandring, islamism och kulturrelativsim är inte att fiska i grumliga vatten. Det är en arvslott för liberaler och genom vår politik får nysvenskar värdighet och egenmakt.
Utan grundläggande språkkunskaper saknar man redskap för att greppa såväl rättigheter som skyldigheter och man riskerar att hamna i ett permanent underläge gentemot infödda svenskar. Det kan vi såklart aldrig acceptera och därför är språkkravet viktigt."
Ett rimligt konstaterande som detta stämplas omedelbart som rasism, islamofobi och främlingsfientlighet i svensk politisk korrekthet.
Vi får inte erkänna att det finns problem när människor som är analfabeter kommer till ett högteknologiskt land som Sverige. Hur ska de kunna konkurrera på världsmarknaden om de högavlönade och högproduktiva jobben?
Den frågan svarar inget parti på. Man blundar. Tar inte konsekvenserna av sin egen politik.
På ledarplats skriver SvD, Vad ska vi med DO till?, om den verklighet som Jesús Alcalá tagit upp i kulturartikel:
"På Hjalmar Strömerskolan i Strömsund har muslimska män, främst från Uzbekistan, infört nya värdegrunder för undervisningen. Här har det ställts krav på könsseparerade klasser, på att kvinnor inte ska få tala när män lyssnar osv. Det har, föga förvånande, inverkat menligt på kvinnornas talträning och utbildning överlag. Och än värre – skolan har även tidvis gått separationskraven till mötes genom att gömma (!!!) kvinnor bakom en skärm i klassrummet. Skolans egen målsättning – ' att män och kvinnor kan arbeta tillsammans och i samma klassrum ' – har alltså inte riktigt gått vägen."
I Sverige gäller inte svenska regler och värderingar längre. Svenska myndigheter viker ner sig för främmande kulturer som uppenbart strider mot vad Sverige står för.
Men ingen reagerar!
Att vara emot detta beteende stämplas istället som rasism, islamofobi och främlingsfientlighet.
När ska etablissemangen i Sverige ta utmaningarna mot västerländska värderingar på allvar?
