I radions statsministerduell i fredags blev det tydligt att Mona Sahlin blickar bakåt och har förlorat berättelsen om Sverige till Fredrik Reinfeldt.

Val 2010 Göteborgs-Posten gör en intressant analys i ledaren, Skatter avgör inte valet:

"Och Socialdemokraterna har inte längre en bra berättelse om Sverige. Detta blev nästan övertydligt när Mona Sahlin mötte Fredrik Reinfeldt i radions statsministerduell i fredags. På punkt efter punkt var det Reinfeldt som såg framåt medan Sahlin mest längtade tillbaka.

Mona Sahlin kunde inte förklara varför hon föreslår stora skattesänkningar samtidigt som hon av bara vanan hävdar att stora skattesänkningar hotar välfärden. Hennes skolpolitik kan sammanfattas i två ord – fler lärare. Och i miljöpolitiken snubblade hon rejält. Att anklaga regeringen för att inte våga använda koldioxidskatten håller inte när Sverige har världens högsta koldioxidskatt och flertalet länder inte har någon koldioxidskatt alls."

Ja, det var i statsministerduellen som att Sahlin likt Don Quijote slogs mot väderkvarnarna, medan Reinfeldt fick försöka föra henne tillbaka till verkligheten.

Jag uppfattar det som att socialdemokraterna har fallit offer för sin egen retorik. De anser att det är deras rätt att styra Sverige, och att de borgerliga bara fått makten till låns. NU SKA makten tas tillbaka - den är vår!!! De borgerliga kan inte regera, bara vi!

Socialdemokraterna är så inkörda på denna retorik att man inte ser att Alliansen är något annat än den menlösa, håglösa och svaga borgerlighet man brukar möta i val.

Mona Sahlin blickar bakåt och längtar efter Bo Lundgrens, Bengt Westerbergs och Olof Johanssons splittrade borgerlighet.

Ja, socialdemokraterna längtar så efter dessa gamla tider att man låtsas som att den nuvarande regeringen är som tidigare årtiondens borgerlighet. Man argumenterar som om man hade en annan motståndare än den man faktiskt har.

Det måste bli väldigt förvirrande, och kanske kan förklara varför S-företrädare så ofta är irriterade och aggressiva i debatter. Så var det i SVT:s ekonomidebatt förra veckan. De rödgröna attackerade de borgerliga, medan de borgerliga försökta förklara sin politik för publiken.

Som tur är fungerar inte demokratier som så att den som skäller mest har vunnit. Om vi tror på människornas förnuft, så kommer de att välja parti efter vilka som presenterar en egen politik snarare än smutskastar andra, och som utgår från en verklighet som man själv känner igen.

Och hur många känner igen sig i den bild S utgår ifrån?