Det finns en olustig känsla av att politikerna försöker köpa röster med alla sina vallöften. Tidningen Barometern skräder inte orden. Jag håller med.

Blogg Baromentern skriver i ledare, Politiska överbud liknar bondauktion:

"Vad är priset på en pensionärsröst? Är det billigare att köpa barnfamiljer? [...] Socialdemokraterna vill köpa museibesökarna i sitt miljardpaket till kulturen. [...]

Cynismen ligger väldigt nära i denna auktionspolitik för att knipa röster i det jämna valet. Under mottot  sent skall syndaren vakna står nu alla partier på gator och torg och möter varje fråga om bostäder, skola eller vård med ogenerat öppen plånbok.

Många pensionärer, som har intervjuats i media, har med sund skepsis och visst avståndstagande reagerat mot att behandlas som röstboskap eller politisk handelsvara.[...]

Men vem vågar berätta Sagan om Sverige, den goda och medryckande visionen om vår gemensamma framtid? "

Denna löfteskarusell ger mig intrycket att partierna tror att vi väljare är dumma i huvudet. Att vi ska rösta på parti bara därför att de plötsligt lovar att kasta några miljarder på något vi tycker är viktigt.

Som om partierna inte tror att vi kan tänka själva och vara fundersamma över varför detta miljardregn kommer just nu, när partierna under fyra år inte visat något som helst intresse för frågan.

Det ska medges att medierna flockas kring sådana löften, medan de har svårare att skildra mer värdebaserade resonemang. Men det borde partierna vetat och förberett sig för.

För deras egen skull bör partierna nog sluta lova mer miljarder. Det kan få oss att helt vända ryggen från en politik som bara fördummar.