

Val 2010 Skånska Dagbladet skriver om vad som skiljer S-regeringen 2006 och Alliansen nu, Ett starkare team i dag:
"Men till skillnad mot 2006 finns inget personligt misstroende mot statsminister Fredrik Reinfeldt. Tvärtom åtnjuter han starkt förtroende såväl hos de egna som hos oppositionens väljare.
Dessutom har han lyckats toppa sitt lag med finansminister Anders Borg, en person som med sin hästsvans, ungdomlighet och smittande optimism går hem i alla grupper. Borg är ett vallokomotiv till skillnad mot Per Nuder som var Göran Perssons finansminister och inte ens särskilt poppis i de egna leden. Det kan avgöra valet."
Statsvetarna brukar alltid tona ner personernas betydelse i politiken. De hävdar att väljare som svarar på enkäter uppger att de väljer på grundval av sina värderingar, inte på personligt förtroende för ledande politiker.
Visst, så har vi ju fått lära oss att vi ska svara. Det är fiiiiiinare att säga att man går på värderingar än personligt gillande.
Men att man gillar en viss ledare kan ju bero på att denne är kompetent och inger förtroende i att kunna hantera viktiga trygghetssystem. Då kanske en borgerlig politiker som vill begränsa de offentliga trygghetssystemen ändå upplevs som tryggare än en socialdemokrat som lovar höja bidragen. Om man inte litar på att socialdemokraten kan ratta systemen kompetent, som inte ens kan hålla ordning på mitt och ditt och betala p-böter, kan det inge anledning till oro och osäkerhet.
Personligheter har alltså stor betydelse för de känslor som påverkar våra val på valdagen.
Detta måste statsvetarna snart lära sig. Det är en lika viktig insikt som att Sören Holmberg får äta upp att han sagt att "regeringen Reinfeldt är rökt".