På Engelsbergs bruk hölls igår ett seminarium om framtidens arbetsmarknad. Många underströk utbildningens betydelse, medan andra påpekade att en 80-talist utan högskoleutbildning kan bli nyckelperson på sociala medier i ett företag.
Blogg I går var jag i Bergsslagen, på Engelsbergs bruk. Där höll Ax:son Johnsons stiftelse seminarium om framtidens arbetsmarknad. Både bland föreläsare och publik fanns många kvalificerade personer.
Förre näringsministern Björn Rosengren (S) höll sitt första anförande på åtta år. Som senior rådgivare i Kinnevik agerar han ju mest bortanför mediernas strålkastarljus, vilket han uppenbart saknar.
Rosengren menade att Sverige, efter marknadsorienteringen som startade i början av 1990-talet, tillhör de länder som har Europas bästa innovationsmiljö. Sverige är ett finansiellt välutvecklat land, hög transparens, väl fungerande institutioner, både formella och informella
Dessutom har regeringen hanterat krisen väl. Här kom en kommentar från publiken om att han lät som en minister, varpå Rosengren svarade att han just kom på det själv.
Men trots att god tillväxt kan förväntas är risken stor att arbetslösheten biter sig fast. Arbetslösheten är låg i Stockholm, trots hög inflyttning och problem med bostäder och trafik. Samtidigt har glesare befolkade delar av landet hög arbetslöshet.
Rosengren vill därför binda samman landet med höghastighetsjärnvägar så att man minskar restider och skapar ekonomisk integration mellan universitetsstäderna och områdena däremellan. Det skulle innebära ökat arbetsutbud. Alla vill inte flytta. Mobiliteten är låg i Sverige. Med bättre kommunikationer kanske det inte behövs.
Underskatta inte de dynamiska effekterna av bättre infrastruktur. De är dyra att investera i, men nästan alltid är vinsterna för lågt beräknade.
När folk frågade om man inte kan sköta möten via digitala tekniken, poängterade Rosengren vikten av personliga möten. Ska man ha kvalificerat utbyte med andra behöver man träffas ansikte mot ansikte.
Det blev inte så mycket diskussion kring Rosengrens anförande. Jag vet inte varför. Höll alla med, eller var man bara artig? Av de heta meningsutbyten som skedde senare, tror jag man höll med.
Svenskt Näringslivs chefekonom Stefan Fölster underströk betydelsen av den teknologiska utvecklingen. Hittills har robotar tagit över tillverkningsindustrin, nu kommer de att marschera in i tjänstesektorn. Det kommer att pressa lönerna än mer på lågproduktiva jobb.
TCO:s samhällspolitiska chef Roger Mörtvik menade att dagens politik bygger på en arbetsmarknad som inte längre finns. Han betonade utbildning, utbildning, utbildning. Men han blev lite motsägelsefull när han drog en utmärkt anekdot — Författaren Ernest Hemingway imponerades av fotografen Irving Penns bilder och frågade honom vilken storts kamera han hade, varpå Penn svarade med att fråga vilken sorts penna Hemingway använde.
Varken känslan för att fånga exceptionella bilder eller bli en god författare kan man utbilda sig till. Det är personliga egenskaper man har eller inte har. Det handlar om att stimulera kreativiteten. Som i olika former finns hos oss alla.
Marie Söderqvist, vd på United Minds, påpekade senare att när det gäller PR via sociala medier så kan det vara så att en icke högskoleutbildad 80-talist kan vara bättre än alla andra på just det, just nu.
Kring kunskap kom den största hettan att stå också när Nya Välfärdens Patrik Engellau gjorde det så ofta bortglömda påpekandet att politik kan inte lösa allt. Politik är en hammare, som kan slå i två spikar, skattefinansiera och lagstifta. Men så mycket av samhällets utveckling sker informellt utan påverkan av dessa och utan att vi riktigt vet hur det går till.
På detta konstaterande blev professorn i kulturgeografi Bo Malmberg mycket upprörd. Hur kunde Engellau påstå att man inte vet?! Har Engellau skrivit någon artikel i en vetenskaplig tidskrift om det?
Det är andra gången på en vecka jag hör en vänstersympatisör demonstrera en totalt auktoritär tro på att det som skrivs i vetenskapliga tidskrifter är den absoluta sanningen och om man inte skrivit där ska man hålla käften och överlåta samhällsbygget åt experter. (Se mer här).
Malmberg ville se mer av omfördelningspolitik, minskade ekonomiska klyftor och högre skatter. Jämlikhet skapar nämligen bäst förutsättningar för alla.
Jag delar Engellaus uppfattning att formell utbildning kan vara en merit, att man visat att man kan behärska strukturerade metoder för inlärning. Men det blir fel när politiker tror att om alla medborgare hade fil.kand skulle alla ha jobb.
För att skapa jobb krävs att man använder sin kunskap och framför allt sitt intresse och sina egenskaper för att göra något produktivt som är konkurrenskraftigt. Bäst blir det när kunskaper används för att göra innovationer, utveckla helt nya tillämpningar av den kunskap som finns. Då kan man tillverka och sälja detta. Skapa jobb. Enbart utbildning skapar ingenting. Först när den används händer något. Därför måste skatterna sänkas och företagen befrias från mycket av de ryggsäckar politiken har tvingat på dem. Som det är nu kan inte nya företag växa fram. De dödas redan innan de fått fotfäste.
Alltså – inte så mycket nytt, men ändå kul att lyfta blicken lite och försöka se de större förändringarna i tiden. Eftersom de politiska partierna inte gör detta, är det bra att tankesmedjor och fria aktörer gör det.
