Generösa bidragssystem kräver höga murar. Vill vi undvika dem behöver kraven skärpas, skriver Thomas Gür i Svenska Dagbladet. Jag ser ytterligare aspekter som måste diskuteras.

Blogg I sin SvD-kolumn diskuterar Thomas Gür vägval för välfärdsstaten, Sabunis förslag går i rätt riktning:

"Ju större garantier en statsmakt ger sina invånare om att deras försörjning kommer att vara tryggad, oavsett om de kan arbeta eller inte, desto högre barriärer måste den inrätta för att försvåra för utsocknes personer att ta del av dem. När allt kommer omkring handlar det om ändliga resurser."

Gür pekar på Saudiarabien vars arbetskraft till nästan hälften består av gästarbetare som inte har några rättighter alls, medan de som är medborgare har enorma förmåner.

En annan väg är den som USA går, då man varken vill resa för höga yttre hinder eller tillämpa en definitiv boskillnad mellan medborgare och invandrade. Snabbt införlivande i en öppen ekonomi där man måste jobba och inte leva på bidrag, och stränga regler om avvisning av illegala invandrare.

Sverige måste välja väg: öppenhet och lägre bidragsambitioner, eller generösa bidragsambitioner som skyddas av höga murar.

Gür skriver:

"I sin nyligen publicerade bok, Det nya Sverige, föreslår integrationsminister Nyamko Sabuni några reformer för att underlätta för invandrare och andra på arbetsmarknaden svagt förankrade grupper att bli egenförsörjda, även om det leder till ökade inkomstskillnader. Hon föreslår också förändringar i socialförsäkringssystemet, som dels skärper kraven på dem som uppbär socialbidrag, dels tar itu med det systemfel i föräldraförsäkringen som utgör ett hinder för främst invandrarkvinnor att komma ut på arbetsmarknaden, med ett trappstegsförfarande för föräldrapenning kopplat till när barnet har kommit till Sverige. [...]

Välfärdstatsnationalister till vänster och förment till höger har redan fördömt Sabuni. Det är ett tecken på att hon träffat rätt."

Instämmer. Men det finns två ytterligare aspekter att göra i detta sammanhang.

En följdkonsekvens av generösa bidrag och höga murar är att svensk ekonomi kommer att skapa lägre tillväxt och därmed göra oss fattigare på sikt.

En annan effekt är att de politiska striderna om hur bidragen ska fördelas kommer att öka. Människor har allt mer olika önskemål. Då blir det omöjligt att tillgodose alla. Bidragen kommer att uppfattas gynna vissa och missgynna andra. Det kan undergräva förtroendet för välfärdsstaten. Oviljan att betala skatt kan öka. Så kan välfärden raseras inifrån.

Vi är i skriande behov av en öppen diskussion om dessa frågor.