Samtidigt som Centerpartiet föreslår ekonomiska frizoner där arbetslösheten är stor, vill Socialdemokraterna skärpa reglerna och försvåra arbetskraftens rörlighet.
Blogg Ekonomiska frizoner från statlig byråkrati och vissa skatter har funnits med i liberal debatt sedan 1990-talet. Igår förde Centerpartiet in förslaget i valrörelsen, C vill gynna företag i problemområden.
Socialdemokrater har alltid varit motståndare. De anser frizoner är brott mot generell politik och stigmatiserande.
Göteborgs-Posten kommenterar gårdagens utspel i ledaren Frizon eller stoppmärke:
"Men vad är mer stigmatiserande än evig uteslutning från den gemenskap som arbete innebär?
Att pröva nya metoder att sprida såväl arbetsglädje som integration borde inte vara oss främmande. Det är hög tid att gå från ord till handling och därför bra att Centern nu valt att lyfta upp frågan i valrörelsen.
I ett utslag av ödets ironi kunde väljarna igår gå från att fundera på ett C-förslag som skall underlätta för invandrare att få arbete till en S-handlingsplan för att begränsa arbetskraftsinvandring.
Bakgrunden till Sven-Erik Österbergs plan ”ordning och reda på arbetsmarknaden” – är just begränsning, låt vara under arbetsrättslig täckmantel."
Socialdemokratin vill öka byråkratin och försvåra skapandet av nya jobb genom att ge fack och stat ökad makt. De ska kunna säga nej. Och nej vill man ofta säga eftersom en ny aktör kan öka konkurrensen för redan existerande företag. Det vill man inte se.
Men därmed förhindrar man också all effektivisering och prissänkning som kan ske genom konkurrens. Det var så man gjorde i östra Europa fram till muren föll.
Vi behöver prova nya modeller för att skapa fler jobb. Att införa ekonomiska frizoner skulle till exempel kunna innebära att LAS inte gäller. Då innebär frizonerna inget ensidigt gynnande av dem, utan en liberalisering både av regler och skyddsnät.
Jag tror det kan vara en väg framåt för att sänka trösklarna in på den svenska arbetsmarknaden. Som också den övriga delarna så småning om kan omfattas av. Detta som ett resultat av att allt fler ser att en liberal arbetsmarknad är önskvärd.
