På frukostmöte med socialdemokraternas främste sjukvårdspolitiker i Stockholm, Dag Larsson, diskuterades sjukvårdsfrågorna inför valet. Larsson talar klarspråk.
Blogg Jag lyssnade till Dag Larssons presentation och han visade förståelse för att det behövs privata aktörer också i sjukvården. Samverkan mellan privat och offentligt är bra. Larsson underströk också att effektiviteten i vården har brister. Det blir tydligt när man tittar på hur lite exempelvis operationssalarna används, trots att det finns vårdköer, sa han.
Men när jag efter anförandet frågade om börsbolagsägda S:t Görans sjukhus, som ser till att fylla upp tiden i operationssalarna med patienter med privata sjukvårdsförsäkringar, då blev reaktionen tydlig.
– De kommer att få svårt med det efter valet om vi vinner, sa Larsson. Akutsjukhusen ska inte arbeta på det sättet.
Men de utnyttjar ju kapacitet som landstinget inte köper, invände jag.
– Vi ska köpa den kapaciteten genom att höja skatten. Vi kommer att lägga till resurser för att beta av köerna.
Är det inte bra med den här samverkan?
– Vi vill slå undan benen för försäkringsbolagen. De privata sjukvårdsförsäkringarna undergräver stödet till den skattefinansierade sjukvården.
Jag gillar politiker som är tydliga. Dag Larsson är det.
Men hur trovärdig är den socialdemokratiska politiken när man anser att skattehöjningar ska lösa sjukvårdens ineffektivitet?
Sjukvården har ju bedrivits på just detta sätt i många årtionden, och den har alltid resulterat i att operationssalar står tomma medan köerna till operation växer.
Frågan hänger i luften, och jag hann inte ställa den till Dag Larsson, som vill efterträda Filippa Reinfeldt som sjukvårdslandstingsråd efter valet.
Jag är övertygad om att den offentliga vården bara kan bli bättre om den tvingas jämföra sig med privat. Och den samverkan som finns på exempelvis S.t Görans sjukhus innebär att fler patienter kommer till operation. För mig är det den allra viktigaste aspekten.
En allt större del av sjukvårdsproduktionen borde ske i privat regi, samtidigt som vi förtydligar vad som ingår i den offentliga sjukvårdsförsäkringen (det som idag är landstingsskatten). Jag är med på att fördelningspolitik behöver ske inom sjukvården. De som är ofta och svårare sjuka behöver mer tillgång till vården än de som är friska.
Men att finansieringen i huvudsak sker via det offentliga behöver inte betyda att utförandet måste ske i stelbenta, tröga, ineffektiva offentliga organisationer.
Här borde ett nytt offentligt försäkringssystem utformas. Varför inte enligt de principer som jag varit med och skrivit om i Läkartidningen, Ingen söker vård i onödan och Patienternas efterfågan feltolkas. Då kan fördelningsamtitionen som S är så angelägen om bibehållas samtidigt som marknadskrafternas överlägsna effektivitet och kundorientering tillvaratas.
