

Blogg Redan i juni presenterade Folkpartiet sin valkampanj, vilket rapporterades i Aftonbladet. Och jag har idag sett FP-affischerna på stan.
Folkpartiet får högst betyg av de partierna som hittills presenterat sitt kampanjmaterial, när det gäller att våga vara kontroversiella och säga något där det finns olika meningar. Jag gillar den här med integrationsminister Nyamko Sabuni, med budskapet "Svenska språket - en nyckel till integration". Inget annat parti vågar ta upp en så laddad fråga, än mindre ha ett tydligt budskap i den.
Bottenbetyg får Folkpartiet för den konventionella formen på affischerna. Så här har det sett ut i många, många valrörelser.
Kristdemokraterna, som jag redan skrivit om, får högst betyg i kreativitet. Greppet att ställa Göran Hägglund mot en hyena, struts, buffel mm är nytt och budskapet "Ett mänskligare Sverige" innehåller många bottnar, med intressanta filosofiska perspektiv.
Men just därmed kan kritik riktas mot att budskapet är för svårt för att nå fram. Många journalister har uppenbart inte förstått kampanjen.
Högst betyg i form och utförande får Socialdemokraterna för affischen med grabben i kalsonger som vill "rycka ut" på arbetsmarknaden. Den är snygg och bildmontaget fångar intresset.
Bottenbetyg får Socialdemokraterna när det gäller trovärdighet. Att skapa nya jobb är inte partiets starka sida. Bristen på konkret politik har sällan varit mer uppenbar.
Moderaterna får högsta betyg i präktighet. Budskap som "Bara ett arbetarparti kan fixa jobben" är kaxigt och signalerar samtidigt trygghet och fasthet.
Bottenbetyg får Moderaterna för att affischerna är trista, de innehåller bara text. På ett sätt är det djärvt att utmana förväntningarna och bara ha text, men jag tröttnar snabbt på dem.
Återstår C, MP och V bland riksdagspartierna. Kan de rumma några av dessa betyg - positiva och negativa?