Dagens Nyheter har avslöjat en rad oegentligheter om hur statens järnvägar sköts. Underhållet släpar efter därför att ledningen vill visa upp ett bra resultat. Det är inte marknadsekonomi.
Blogg Granskningen av helstatliga aktiebolaget SJ i DN-Ekonomi summeras så här:
Antalet anmälda tågfel har exploderat, de inställda tågen fördubblats och förseningarna ökat. Samtidigt nästan halverade SJ sina investeringar i fjol och underhållet har släpat efter.
Rubriken för reportaget på hemsidan är Så svek SJ kunderna, men i papperstidningen heter det "Jakten på vinst bakom SJ:s kris".
Snacka om vänstervriden vinkling.
Självklart ger det ingen vinst när man drar in underhållet så att tågen blir stående eller inte kommer fram i tid.
Marknadsekonomins vinst uppstår när ett företag producerar en vara eller tjänst som kunderna uppskattar därför att man får mycket för pengarna. Hög kvalitet till bra pris, eller tillräckligt bra kvalitet till lågt pris.
Målet är att göra kunderna nöjda. Det är då man kan öka volymerna och göra goda vinster.
SJ lever i en planekonomisk mentalitet. Vinst verkar för SJ vara att ge kunderna ett löfte som man sedan inte klarar av att leva upp till. Skälet är att man säljer en kvalitet, men levererar en som är betydligt sämre. Mellanskillnaden tror man är "vinst". Men det är, som DN:s rubrik på webben anger, ett svek. SJ lever inte upp till kundernas krav och förväntan i förhållande till priset.
Med den bristande punktlighet man nu levererar borde biljettpriserna halveras. Då skulle de ligga mer i linje med pris efter kvalitet. Då skulle kunderna veta och acceptera att man kanske blir sittande halva dagen på X2000 därför att lokföraren inte får igång motorn.
Att låta underhållet släpa efter är det sämsta man kan göra ur ett marknadsekonomiskt perspektiv. Det leder till bristande tillit och sämre service till kunderna, som kommer att välja bort järnvägen. De kortsiktiga "vinster" man gör på detta, leder till betydligt större förluster kommande år.
SJ agerar som ett uselt företag som enligt Joseph Schumpeters teori om "kreativ förstörelse" kommer att försvinna. Marknaden rensar bort dem som inte klarar av att ge kunderna det man utlovar. Vinst är något som uppstår när ett företag arbetar effektivt i att uppfylla kundernas behov. Allt annat är bara lurendrejeri - av kunder och av sig själv.
Problemet är att SJ är statligt och hela tiden kan räkna med att politikerna ska backa upp företaget. Det skapar felaktiga incitament. SJ lever i en farlig blandekonomi, där de sämsta aspekterna av planekonomi blandas med förfelat perspektiv på marknad.
