Nobelpristagaren Douglas North har visat vad som är avgörande för att ekonomin ska fungera väl. Och äganderätten är den kanske allra viktigaste byggstenen i en välfungerande ekonomi, skriver Nima Sanandaji i gästkrönika.
Krönika Politiken går på högvarv inför valrörelsen. Till vänster och höger utlovar politikerna alla möjliga sorters åtgärder för att attrahera väljarna. Partierna talar om en myriad olika åtgärder som de vill införa för att få fart på jobbskapande och främja återhämtningen. Men en fråga diskuteras märkligt nog knappt i Sverige - ägarpolitiken.
Diskussionen om ägande har i Sverige närmast begränsats till huruvida fler bestraffande skatter ska införas på dem som äger hem, aktier eller har en samlad förmögenhet. Nästan ingen lyfter fram åtgärder för att förbättra snarare än försämra förutsättningarna för att äga.
Det är mycket synd. Svenska politiker borde sätta sig in i den nobelprisvinnande ekonomen Douglas North arbete, där han förklarar att institutioner är avgörande för att ekonomin ska fungera väl. Och äganderätten är den kanske allra viktigaste byggstenen i en välfungerande ekonomi.
Äganderätten har också spelat en central roll i Sveriges ekonomiska historia. Under 1800-talet genomfördes en rad liberaliseringar inom Sverige som bäddade för välståndsutveckling och teknologiska framsteg. Bland annat införandet av en stark äganderätt samt näringsfrihet möjliggjorde utvecklingen mot en välmående marknadsekonomi.
Mellan 1870 och 1970 fördes en relativt gynnsam ekonomisk politik i Sverige, som uppmuntrade till entreprenörskap. Under denna period upplevde Sverige den näst högsta tillväxten i världen. Succéföretag efter succéföretag växte fram i Sverige.
Men under senare delen av 1900-talet förändrades den ekonomiska politiken. En viktig förändring var att de nya skattesystemen kom att missgynna privat ägande. Skatterna har kommit att utformas så att enskilda individers egendom beskattas mindre förmånligt än institutioners ägande.
Det är exempelvis mera gynnsamt att äga aktier anonymt i ett stort företag än att investera pengarna i egen verksamhet. Resultatet har blivit en förstelnad näringslivsstruktur, där vi kommit att bli alltmer beroende av företag som grundades för flera generationer sedan.
Nya entreprenörsdrivna företag brukar växa fram med starka ägare i ryggen. Fram till 1970 var Sverige i toppklass i entreprenörskap. Sedan dess har bara enstaka entreprenörer lyckats skapa nya storföretag.
Detta är allvarligt, eftersom ägarledda företag är en oerhört viktig drivmotor i utvecklingen. Entreprenörsföretag, ägda av en eller några enskilda individer, brukar exempelvis ta fram mycket av de nya teknologiska innovationerna, som sedan köps upp av större företag.
Svenska företagare var under första halvan av 1900-talet mycket framgångsrika i att utnyttja ny forskning ekonomiskt. Än i dag har vi starka vetenskapliga institutioner, men eftersom entreprenörskapet lyser med sin frånvaro tar vi idag inte tillvara på den kompetens som finns.
För att främja den långsiktiga utvecklingen och skapa nya arbetstillfällen gäller det att ge ägandet rimligare förutsättningar för ägandet. Att genom bestraffande skatteregler hämma privat välståndsskapande missgynnar å andra sidan hela samhällsekonomin.
Frågan återstår - varför tar ingen av de svenska partierna tag i frågan om att stärka ägandet? Bedömer de verkligen att det är en oviktig fråga, eller beror det på en bristande insikt kring hur viktig en stark äganderätt är för utvecklingen?
Nima Sanandaji
Vd i tankesmedjan Captus. Han utkom nyligen med boken "Entreprenörer som går mot strömmen" (Fores)
