ANNONS
ANNONS

Svensk media köper mördarmobbens PR

peppe-engberg.jpg

Pastor Terry Jones och hans lilla sekt förtjänar verkligen förakt. Men han ska inte göras ansvarig för attacken på FN och mordet på svenske Joakim Dungel, något man tyvärr kan få intryck av i rapporteringen.
Den iakttagelsen gör Per Gudmundson på Svenskans ledarsida. Och det är bara att hålla med. Det finns män som tycker att lättklädda kvinnor får skylla sig själva om de blir våldtagna. De flesta av oss anser att det är skitprat – ofta framförd av religiösa fundamentalister.

Det finns också opinionsbildare (minns: Johan Ehrenberg!) som tycker att män har ett kollektivt ansvar för att enskilda män våldför sig på kvinnor. Det är inte bara skitprat. Det är en välvillighetens farlig tes som i sin förlängning öppnar för pogromer, vendettor – och missriktad journalistik.
Att skylla morden i Afghanistan på pastor Jones hör till kategorin kollektiv skuld.
Och här har förvånansvärt många svenska journalister köpt mördarmobbens PR-vinkel – när jag skriver detta hör jag för andra gången denna morgon P1 Morgons redaktion försöka pressa in morden i mördarnas agenda.

Per Gudmundson påpekar att en titt på talibanernas officiella, engelskspråkiga nyhetssajt Voice of jihad återställer perspektiven. Här kan läsa att ännu en svensk – Magnus Johansson hette han – tidigare halshuggits av jihadister. Hans brott var att gästarbeta som kock i oljeindustrin i Saudiarabien. Ledaren för terrorattacken beskrev senare hur det gick till.
”Samtidigt fann vi en svensk otrogen. Broder Nimr högg huvudet av honom och lade det vid entrén, så att det kunde beskådas av alla som gick in och ut. Vi fortsatte sökandet efter otrogna och skar halsen av dem vi fann.”

ANNONS
ANNONS

Detta hände 2004. Då visste ingen vem pastor Terry Jones var.

@ VECKANS SISTA CHANSEN: I åratal har man diskuterat hur Slussen i Stockholm ska byggas om. Jag har aldrig riktigt brytt mig, trots att jag har min ateljé där och dessutom tycker att fulare torg får man leta efter.

Det är just det som varit mitt problem: Tycke och smak har präglat debatten om Slussen. Nu inser jag att politikerna av ren och skär prestige tänker lägga en tung bullermatta över kvarteret.
Av en slump eller av en tillfällighet träffade jag härom veckan Olle Markstedt och  Lars Liedegren, två vardagshjältar som försöker skapa opinion mot den politiska dumheten. Fick en inbjudan som fler borde uppmärksamma.

PS: Det är inte politikerna som är dumdryga – det är vi som låter dem hållas som är korkade.

@ VECKANS LUNCH: Jag lever ett orättvist privilegierat liv. Slumpen är ingen tillfällighet och därför har jag blivit bekant med Richard Nilsson från Ljungskile. Före detta finansman, nu författare och fotbollsnörd i Ljungskile och Häcken.

Härom dan åt vi långlunch på den generöse förläggaren Karl Beijboms bekostnad (Mycket god lammgryta + vatten; Bistro, Gästrikegatan, Stockholm).  Richard har skrivit en fasansfullt spännande roman (Johan & Louise) på eget förlag, som du måste läsa. Beställ den här.
Jag säger som Rick/Bogart i Casablanca: ”I think this is the beginning of a beautiful friendship”.

@ VECKANS PROFIL: Hockeylegenden ”Garvis” Määttäs dotter Carola har en intressant profil (jag har faktiskt ritat profilen hon använder på sin Facebooksida). I veckan profilerar hon också om Proffice, vilket Dagens Industri uppmärksammat idag på reklamsidan.

Nya loggor är inga stora nyheter utanför Stureplan, men omprofileringar håller reklambranschen igång. Denna gång är det designprofilen Hans Brindfors på The Brand Union som ritat ”the missing link”.
Eftersom jag efter veckans lunch är besatt av tanken att slumpen inte är någon tillfällighet – och att i min lilla värld är den lyckliga flugan på väggen – så noterar jag att förra veckan levererade jag ett porträtt på The Brand Unions VD

@ BLÅST IGEN: Jag vet inte hur många du upptäckte, men jag hittade inga 1aprilskämt när jag som vanligt plöjde tre morgontidningar, 20 sajter och P1 Morgon. Jag tyckte att allt i medievärlden var exakt lika galet som det brukar vara.
Fel hade jag dess bättre och tack vare 
andras smartness inser jag att Djurgårdens särskilda medlemskort för oss Medgångssupportrar bara var ett fejk.
Tur att man självklart har betalt för det vanliga medlemskortet.

Nu tjatar unge Medieredaktören John Uggla att vi måste lägga ut. Alltså hann jag bara halvvägs. Till exempel hann jag inte berätta om att delar av vårt gamla gäng på tidningen Vision samlades på Sturehof härom natten (bildbevis!), att Thomas Kanger kommit ut med en ny thriller och dessutom målat i min ateljé (bildbevis!) och att du på egen hand får tycka om Sveriges första kommersiella pratradiokanal – Radio 1.
Skriv gärna och säg vad tycker om Aschberg, Fylking & kamraternas nya medieprojekt.
Nu når mig som vanligt på: peppe.engberg@gmail.com

__________________

Medieveteranen Peppe Engberg har varit en fluga på väggen hos Dagens PS sedan 2003.

ANNONS
I denna artikel


ANNONS

ANNONS