ANNONS
ANNONS

PR-floppen: Därför gjorde inte Persson en Rosengren

Förre statsministern och riksbuffeln Göran Persson blir pr-konsult. Alla är upprörda utom pr-konsulterna som tycker att reryteringen visar att pr-branschen är viktig och ball.
Summa: Som pr-intiativ var gårdagens insatser ett stolpskott.

Varför blev det fel? De som är mest upprörda över Perssons sidbyte är de som brukar kritisera honom. Det tyder på att det är kritikerna som innerst inne respekterar politikern Persson mest.
De hade helt enkelt väntat sig något mer.

Jag tillhör den lilla minoritet som alltid gillat Göran Persson. I mitt huvud tillhör han den försvinnande art av gamla socialdemokratiska politiker som jag i min ungdom lärde känna i Örebros starke man Harald Aronsson.
Idag är Harald bordglömd. I kulturhistorien möjligen känd som prototypen för ”Pampen”. Vilket han också var: Gunnar Orlander skrev nämligen en pjäs om Harald som just hette Pampen. Det är sedan dess politiskt korrekt att hacka på ”pamparna”.

ANNONS
ANNONS

Harald var en egensinnig och maktfullkomlig tuffing. På gott och ont var han motsatsen till dagans streberpolitiker. Folklig, engagerad. Oegennyttig.
Gav därför blanka fan i vad motståndarna tyckte.
Ett lätt byte för fiender inom och utanför partiet.
När jag sista gången träffade Harald Aronsson satt han ensam på Örebro slott:
Han sa: ”Jag trodde de gjorde mig till landshövding för att de respekterade mig. Nu inser jag att de ville ha bort mig”.

Alla ville ha bort Göran Persson. Alla förståsigpåare (inklusive han själv) sa ofta att han var ett pr-geni, en street-smart taktiker och politisk strateg.
Struntprat. TV-satsningen ”Ordförande Persson” är den största såpafloppen i tv-historien. (Att 3 miljoner såg programmen är ingen pr-seger. Det är bara för okända eller ökända varumärlen som all reklam är bra reklam.) Offentliggörande av Perssons pr-jobb slabbade extra lök på laxen. Lanseringen är nog den sämsta pr-aktiviteten vi sett på länge. (Att DagensPS hann före alla noga utvalda medier med nyheten är bara en detalj i sammanhanget, se www.sesam.se).
Varför stolpskott på stolpskott? Jag tror att orsaken är att Göran Persson är allt för lik Harald Aronsson.

Den gamle pampen hade trots allt tur. Kanske var politiken annorlunda på den tiden. Harald Aronssons motståndare sparkade honom snett uppåt. Han fick bli landshövding på Örebro slott.
Persson valde att gå sin egen väg utan att tacka för kaffet. Eftersom han inte är det pr-geni, street-smarta taktiker och politiska strateg som myten säger, så valde han en lösning som blev lika platt som hans TV-såpa.
Varför gjorde han inte en Rosengren?

Ty det gjorde han inte. ”Välkommen till konsultbranschen”, sa Björn Rosengren. Det var en distanserad hälsning till en gammal kompis.
Och det finns en viktig distinktion: Det är inget fel på pr-branschen. Det är absolut inget fel att tjäna pengar på sitt politiska kunnande.
Jag menar att man i stället bör kritisera Persson för att han sålde sig för billigt. Eller för dyrt, politiskt sett.

I mina ögon borde det finnas plats för honom vid någon av de stora svenska företagskoncernernas ledningar. Det är ju (fortfarande) där som politiken omsätts till arbete och välfärd.
Att politiker är okunniga om företagandets villkor, är en gammal sanning. Lika sant är att direktörerna vet på tok för lite om hur politiken fungerar.

Det svenska folkhemmet vilade som vi vet på alliansen mellan socialdemokratin och Wallenbergarna. Att Göran Persson valde JKL eller någon annan storkoncern säger väldigt mycket om vad den svenska samhällsekonomin vilar på idag.
Eller väldigt lite.
Kanske hade Persson som vanligt bara alltför bråttom att visa sin egensinnighet. Eller är det näringslivets makthavare som inte tänker tillräckligt stort?

Vad tror du? Skriv nedan eller till peppe.engberg@dagensps.com
 

ANNONS
I denna artikel


ANNONS

ANNONS