ANNONS

Det kommer inte att finnas något nytt att kopiera!

850

Häromveckan hölls en utfrågning i riksdagen om upphovsrätten. Riksdagsmännen skulle informera sig om läget från berörda aktörer.

ANNONS
ANNONS

Det blev samma visa som vi hört om och om igen sedan tio år tillbaka.

Upphovsmännen måste få betalt för sitt arbete. Ja, nickar alla. I nästa ögonblick skakar alla på huvudet. Upphovsmännen kan inte få betalt, för det går inte att lagföra en miljon svenskar. Digitalteknikens möjlighet att massdistribuera med ett musklick går inte att stoppa.

Det är fel på affärsmodellerna, säger någon. Underhållningsbranscherna har inte hängt med. Strax därpå framkommer att nya affärsmodeller bygger på att upphovsmännen ska göra något annat än producera verk – visa upp sig, sälja souvenirer, agera reklampelare och så vidare, något de varken vill eller i de flesta fall kan. Visst kan kända musikartister ge konserter och tjäna bra, men knappast författare eller regissörer.

Det visar sig också att nya affärsmodeller är behäftade med samma nackdel som de gamla – de förutsätter att konsumenterna följer lagen.

Efter utfrågningen följde en intervju med Falkvinge, ordförande för Piratpartiet. När han fick frågan om hur han ansåg att upphovsmännen skulle få betalt, studsande han först till. Vad har han med det att göra? Hans svar gick ungefär ut på att upphovsmännen visst kan få ersättning genom nya affärsmodeller, så länge inte konsumenterna av deras verk behöver betala.

Piratpartiets medlemmar har inga som helst planer på att betala för upphovsskyddat innehåll – någonsin. De erkänner inte ens rätten till upphovsrätt.

Att bryta mot upphovsrätten har blivit en slags revolution. Den unga generationen har hittat ett sätt att protestera mot konsumismen.

Media förmedlar bilder av kaxiga rapare, arroganta rockare och unga poptjejer som tjänar miljoner miljoner dollar och badar i lyx. Ett annat exempel är en författare i Storbritannien som har blivit rikare än landets drottning på en serie böcker om en grabb som går i trollkarlsskola.

Inte mig emot, jag står bakom marknadsekonomins spelregler till hundra procent. Men det gör inte den unga generationen. Bilderna av framgångsrika upphovsmän har skickat fel signaler. Att bryta mot upphovsrätten känns lite Robin Hood. Att sedan sådär 99 procent av alla konstutövare knappt kan stava till lyx, glöms liksom bort.

Själv tillhör jag dem som gärna betalar för mig. Jag köper musik genom iTunes och film på dvd. Trots att film är mitt stora intresse, laddar jag aldrig ner olagligt. Detta gör mig till ett något av ett unikum idag, har jag förstått.

Och detta har alla förstått. Men under hela utfrågningen var det ingen som riktigt vågade ta bladet från munnen och säga sanningen:

Det är slut.

Henry Ford fick uppleva slutet, när ingen längre ville köpa hans svarta bilar. Han vägrade att acceptera, men så blev det. Slutet kom också för de småskaliga jordbruken i Sverige. En förlust för landsbygden, men ofrånkomlig. Trots en mångårig framgångssaga, flyttade textilproduktionen från Borås till Asien. Inga argument hjälpte. Det goda tog slut.

Slut, slut, slut.

Kultur som en lukrativ massmarknad är ett fenomen som kom med industrialismen på slutet av 1800-talet. Det hela har varat under en kort tid, med mänsklighetens hela historia som perspektiv.

Idag är industrialismen exporterad till Kina. Här lever vi i det digitaliserade informationssamhället – med nya spelregler.

Vad som kanske ännu inte gått upp för Falkvinge är att utvecklingen också innebär slutet för piratkopierarna. Det kommer inte att finnas något mer nytt att kopiera.

Musikbranschen var den första att känna av de nya tiderna. Vartefter bandbredden ökade, blev det sedan filmbranschens tur. Kända svenska skådisar vädjade ett tag i annonser att konsumenterna ska betala – utan någon som helst effekt.

Nyligen kom de första signalerna om att bokförlagen oroas av att så många talböcker finns utlagda på piratsajter.

En efter en drabbas kulturbranscherna som levt på massdistribution av exemplar. Endast konserter återstår. Men också de börjar drabbas, om än inte i samma omfattning. Redan idag finns flera lösningar för digital direktsändning från mobiler (mest känd är qik.com). Svajigt idag, men både mobiler och streamingen förfinas successivt.

Jamen, både musik- och filmindustrierna finns ju fortfarande kvar? Ja, än så länge. Så är det med förändringar av den här omfattningen, de tar tid. Utvecklingen accelererar och slutstationen är given – produktionen av mycket av den underhållning och kultur vi konsumerar idag kommer att avstanna. Utan intäkterna stannar maskineriet.

Med nostalgi kommer i alla fall jag att se tillbaka på när det gjordes filmer som Matrix, Fight Club, Star Wars, 2001, Mullholland Drive, Requiem for a Dream, Donnie Darko osv. Det är filmer med produktionsbudgetar på mellan femtio och några hundratals miljoner kronor.

Även musikutbudet utarmas, fast något långsammare. Detsamma gäller litteraturen.

Nu hör jag högljudda protester. Människor kommer visst att fortsätta skapa, säger många. Tvärtom, kommer de ökade möjligheterna att nå ut att berika utbudet – genom att fler får komma fram.

Ingen kan övertyga mig om att den kulturproduktion som kräver stora kapitalinsatser och arbete på heltid kommer att fortsätta som vanligt. Intäkter, eller i alla fall drömmen om stora intäkter, är en betydande drivkraft bakom konstnärligt skapande – även om många konstutövare inte vill erkänna det.

Det håller inte att skriva litterära mästerverk på nätterna, som blir erkända, hyllade och spridda världen över – och samtidigt dela ut post på dagarna utan förhoppning om något annat välstånd än vad den lönen kan ge.

När vi förlorat vår moderna kultur, kommer vi att upptäcka hur mycket vi älskade den. Och då, först då, när vårt begär efter att hitta en ny fungerande ”affärsmodell” blir tillräckligt starkt – då kommer den. Det blir en modell som samklingar med den digitala informationsåldern, snarare än med industrialismens föråldrade tänk.

Det är därför inte förvånande att riksdagsmännen inte fick någon information av värde i förra veckan. Ingen vågade säga sanningen och ingen ville höra den.

Klart slut.

PS. Det finns dock en joker som kan vända uppochner på alltihop. Mer om den nästa vecka… DS.

I denna artikel
ANNONS
ANNONS

ANNONS
ANNONS