Saab Automobile var egentligen dödsdömt. General Motors hade tidigt bestämt sig för att lägga ner men höll en annan ton utåt. I nya boken "Saabaffären inifrån" (Ekerlids Förlag) berättar statssekreterare Jöran Hägglund ALLT om spelet bakom kulisserna.
Affärer Att det verkligen fanns en dold agenda och en intern maktkamp avslöjar regeringens bilkrisman, statssekreteraren på näringsdepartementet Jöran Hägglund (C), som själv helst sett Fiat som ny Saabägare.
Med drygt en vecka kvar till valet väljer Hägglund att i bokform, som TT tagit del av, att ge sin bild av de 18 månaderna när det stormade som mest kring Saab.
EXTRA: Bokens största avslöjanden i bilder »
Samtidigt som han beskriver händelseförloppet inifrån ger han ideliga råsopar mot oppositionen.
"Dumdristigt, opportunt och ansvarslöst är de adjektiv som väl närmast beskriver de tre partiernas insatser". Boken igenom lyfter Hägglund fram regeringens hållning att inte gå in som ägare. Det var annars lösningen från GM:s sida när biljätten skälvde.
"Vi blev uppriktigt sagt förbannade på dem", skriver Hägglund.
Ambivalens kring Saab
Han och de övriga i regeringens fordonsgrupp hade flera gånger överraskats av GM-ledningens ambivalens kring vad bolaget ville med Saab. Det enda som räknades var vilket scenario som var mest fördelaktigt för GM självt.
När det värsta blåst över och Saab fått en andra chans med Spyker Cars som ny ägare fick Hägglund som han skriver "ett kvitto på att det funnits olika agendor internt i högsta ledningen".
Det var i maj när Enrico Digirolamo, dåvarande GM Europas finanschef som hanterade Saabfrågan, berättade att GM redan i början av 2009 hade bestämt sig för att lägga ner Saab och att han fick jobba hårt internt för en försäljning.
Hägglund tror att GM-chefen Fritz Hendersons fru spelade en avgörande roll, skriver Dagens Industri. Hon körde en Saab cabriolet, och Hägglund berättar i boken att Henderson inte kunde komma hem till henne med ett nedläggningsbesked.
"Mörk baksida"
Under våren samma år pågick jakten på en köpare där GM till slut valde ut de tre kandidaterna Renco Group, Merbanco (som senare visade sig drivas av en entusiast som gått i konkurs) samt Koenigsegg Group, som blev den man slutförhandlade med. Kinesiska Geely och BAIC ratades.
Fiats koncernchef Sergio Marchionne kontaktade själv svenska regeringen, men fann inte nåd hos GM. Regeringen rankade dock Fiat högst både industriellt och finansiellt, följt av de kinesiska bolagen, skriver Hägglund.
Jöran Hägglund säger till Dagens Industri att GM:s toppar bedrev ett listigt spel, där den dåvarande Europachefen Carl Peter Forster ena sekunden hade på sig en "osynlig Saabhatt" för att nästa sekund byta ut den mot en "osynlig Opelhatt", med en helt annan agenda.
"Spelet var förstås komiskt men hade en mörk baksida. Forsters intresse var Opel. Han ville kontrollera processen men vi rundade honom och hade direkt kontakt med Detroit", säger Hägglund.
Svensken berättar vidare i DI-intervjun om boken att han inte alls är särskilt imponerad av GM-ledningen.
"Människor är bara människor oavsett var de finns, vilka positioner de har och hur mycket de tjänar. Vi män är lika fåfänga var än vi träffas på. Män är öppna för smicker och beröm", säger Jöran Hägglund till tidningen.
"Otroligt forcerad"
Efter Koenigseggs avhopp låg Spyker Cars vd Victor Muller på för att få träffa regeringen. Mötet gjorde intryck. Hägglund beskriver enligt DI den karismatiske Muller som "otroligt forcerad och nästan nervös" och som en man som "tycktes prata både på in- och utandning".
"Det var som om en köksfläkt passerat förbi", sammanfattar Jöran Hägglund som bekräftar att Spyker först stoppades på grund av den ryske bankiren Vladimir Antonovs delägarskap.
Hägglund pekar ut Mullers ryske finansiär som direkt ohederlig.
"Helt ren tror jag inte han var, men möjligen inte så grovt kriminell som bilden var först", säger Hägglund till Dagens Industri.
