Det är precis vad republikanerna behöver. Kanske är det också bra demokratin. Men genom att acceptera krishanterarnas PR-råd har kungen tagit ännu ett steg mot det svenska kungadömets avveckling.

Peppe Engberg Kungen gjorde som vanligt bra ifrån sig i TV-intervjun. Tyvärr var det en pyrrhusseger.
Så här tänker jag: Genom att ställa upp och svara på frågor accepterade kungen mediernas dramaturgi och PR-konsulternas ingrodda tilltro till sin egen krishantering. Kombinationen reducerar kungafamiljen till en kändisfamilj bland andra kändisfamiljer. På sikt kan det bara undergräva monarkins ställning.

Vi kan tycka att det är bra eller dåligt, men det finns en anledning varför monarkin står över de lagar som gäller för oss vanliga medborgare. Om kungen skulle ställas till svar för allt från felparkeringar, snatteri, fortkörningar, fiffel jobbresor i deklarationen etc, etc skulle det ta död på kungadömet.
Undantaget utgör nämligen ett fundament för en institution, som hittills överlevt tack vare att den är exkluderad ur det demokratiska samhällets inre logik.

Av samma skäl gäller inte PR-branschens sanningar för krishantering. De är nämligen utformade för oss som lever under de lagar och regler som finns i det demokratiska samhället. Att PR-folket ofta tvingas rycka in för att hjälpa direktörer som gjort på mattan beror på att dessa herrar ofta inbillat sig att de står över demokratins regler och moral.
Poängen är att det gör monarken. Och det av nödvändighet. En nödvändighet kungens rådgivare måste göra en dygd av.

Med tanke på de senaste veckornas press är det begripligt om kungavännerna denna gång tagit hjälp av ett av landets bästa PR-snillen. Men det hindrar inte att monarken fick en björntjänst tillbaka. Som vi brukar säga: Ingenting är så meningslöst, som när det som inte borde göras alls utförs på ett kompetent sätt.

Alternativet? För monarkins skull borde kungen i ett kort meddelande ha informerat medborgarna att han inte har någon kommentar till skvallret.
Uppmuntrad av sin PR-rådgivare gick han nu ut på plankan och dit ut kommer han att tvingas varje gång medierna skriker tillräckligt högt och länge.
Det är kanske är bra för demokratin, men det är ännu ett steg mot avvecklingen av kungadömet Sverige.
Vem betalar då PR-konsultens faktura?

@ HEJ DÅ, BERT
En kompis har tackat för sig. MTG:s informationsdirektör Bert Willborg dog i går morse. Det finns alltför mycket att säga. Jag hänvisar därför till Honken Holmkvists runa i Resumé.
En murvels sista hälsning till en annan murvel, lätt förklädd till informationsdirektör.

@ VECKANS GRATTIS
TV4:s VD Jan Scherman slutar efter tio år och efter att i tio år har sagt att han ska sluta. Nu tror jag inte att Scherman tänker sluta.
Jag tror som Näringslivs mediereporter Hanna Dunér har rätt: ”Förändringen innebär inte att Scherman försvinner. I stället får han huvudansvar för hela Bonniers tv-affär, inklusive betal-tv-verksamheten Canal Plus. Sannolikt blir också hans gamla dröm om en nordisk tv-grupp äntligen sann. Förhandlingar med norska Telenor, som äger 35 procent av Bonniers Canal plus, om att köpa norska TV2 som har pågått under en längre tid, väntas enligt uppgifter till SvD Näringsliv leda till något konkret resultats redan till midsommar…”

@ VECKANS ”DET HADE JAG INTE ENS TÄNKT PÅ”
Väntar fortfarande på nästa säsong av ”Mad Men”. Min favorit är Joan Holloway, de rökande och whiskydrickande pojkarnas chefsekreterare.
Christina Hendricks gör den enda rolltolkning som någorlunda påminner mig om verkligheten. Sekreterarna är som bekant de verkliga hjältinnorna på de flesta kontor där män tror sig regera.

Att Joan är snygg att titta på gör henne inte mindre värd att vänta på. Därför blir jag lite orolig när jag läser om Hendricks i Expressen, under rubriken ”Mina bröst är äkta”.
Låter inte det som den gamla sketchen med piloten som plötsligt meddelar sina inte ont anande passagerare: ”Det finns absolut ingen anledning till oro”?

@ 13 500 KR SENARE
Skaffa aldrig ett husdjur i tron att det bara är ett husdjur. Du har adopterad en familjemedlem. Insåg det när vår 16 år gamla katt blev sjuk och under en hemsk helg fick åka till akuten för att sedan skickas vidare och skrivas in som "Sofi Engberg" med mitt personnummer (!) på Djursholms (djur)sjukhus.
Här återvände den gamla damen (i tredje person omnämnd som ”patienten”) långsamt till livet med hjälp dropp och strikt diet.

Efter två dygn skrevs damen ut med diagnosen hypertyreos (giftstruma) till priset av 13 500 kr.
Nej, jag hade inte tänkt på det här med försäkring – trodde vi bara hade en katt.
Och det stannar inte med det.  Med oss hem hade vi ett recept för livslång daglig medicinering och en vårdplan med återkommande återbesök två gånger på år.
”Dessutom bör ni göra något åt hennes munstatus”, viskade den vänliga sjuksköterskan bakom svansen på kattfan.
Som såg ut om hon inte låtsades höra det där sista.

@ SOMMARENS KLÅDA
Trodde länge att jag visste hur det kommer att låta i sommar – Qpids ”Under the rader” snurrar snart i 30 länder. Nu inser jag att man inte ska gå över ån efter vatten: lyssna på Big Bengt och tänk nya annonsformat här på sajten – alternativt bara på DagensPS-grundaren Big Bengt Uggla. 

PS. Uggla, snart står jag där i havet där du brukar så och tittar ut över Kalmar sund, där din anfader gav sitt liv i kampen mot Hansan. Vi ses efter helgen.
Skicka gärna ett mejl att berätta vad du gör – peppe.engberg@gmail.com

__________

Medieveteranen Peppe Engberg är kattägande krönikör på Dagens PS sedan 2003.