Apejävel är ingen smickrande polisprosa, men rasistiskt blev det först i ditt huvud. Du blev nämligen manipulerad.
Peppe Engberg Äntligen fredag och välkommen till PSMediaMail, nyhetsbrevet för dig som vägrar lågkonjunktur inom reklam- och media. Det har varit ännu en omtumlande vecka i mediefabriken. Här några nedslag innan du bläddrar vidare till veckans stora rubriker.
VECKANS KNOCK OUT: Ingemar Johansson förlorade som väntat sin sista match, vilket får oss alla med tillgång till en mikrofon eller tryckpress att vittna om hur vi minns hans första.
Jag minns således att jag låg under vardagsrumsbordet hemma hos magister Strängby i Gäddede, ja mina föräldrar umgicks med magistern och nu var det alltså fest.
Det var sent och jag minns bara att alla plötsligt skrek högt där uppe ovanför bordet och att jag in i det sista hoppades att negern hade vunnit. På den tiden fick man säga neger utan att bli anklagad för att vara rasist och jag tillhörde den minoritet svenskar som denna natt höll på Floyd Patterson. Förmodligen för att han var neger, ty på den här tiden började vi i Sverige inse att det var synd om negrerna i USA. Och jag befann mig i en ålder när man börjar tycka synd om andra människor.
För denna min inställning fick jag dagen efter stryk av nån lönnfet patriot i min egen generation. Men sen började jag träna boxning hemma i någons garage och jag fick aldrig mer stryk och Floyd förblev min idol långt efter att Ingo lagt hanskarna på hyllan.
Det är klart att vi svenskar är stolta över The Champ, men det beror på att vi bara har en tungviktsmästare. Nån stor mästare var han aldrig. Inte som Floyd.
VECKANS ORD: "Apejävel". Nysvenska. Begreppet används inom poliskåren, åtminstone i Skåne. Anses dock inte lika stötande som om en 15-åring säger ”nöff, nöff” till en polis.
Historien visar dock en annan otäck sak: hur lätt media manipulerar oss. Ty jag slår vad om att även du tror dig veta att piketpolisens ”apejävel” syftade på en ung invandrare i Rosengård. Det framgår av filmklippet som vi alla sett i Rapport. Eller hur?
Men kopplingen apejävel + invandrare finns bara i ditt huvud och det tack vare den hjälp till erinran, som medias redigering av polisfilmen ger. Åtminstone om vi ska tro folklivsforskaren Dan Korn, som i veckan gjorde oss uppmärksam på saken på Newsmill.
Enligt Korn syftade polisen inte på en invandrare från Rosengård utan på en vanlig (?) ljushyad medelklasssvensk Afa-aktivist från Höllviken! Det framgår av det längre utdrag ur polisens film som visade i Sydnytt, men alltså inte i Rapport och andra riksmedier som ”visste” bättre.
Ännu en medveten förvrängning från redaktionernas sida, eller bara uttryck för den vanliga flockmentaliteten?
VECKANS PROPPLÖSARE: Alliansen löste äntligen upp den gordiska knut som sossarna aldrig lyckades med. Förbudet mot nya kärnkraftverk var en lika dum låsning, som det religiösa tjatet om att Folkomröstningen gäller för evigt och bokstav för bokstav (trots att en majoritet av dagens väljare inte ens simmade omkring med en liten svans på den tiden).
I praktiken torde det nya beslutet dock ha lika liten betydelse som den brinnande busken eller läran om Marias töjbara mödomshinna: Lika lite som den eviga bunnbullan över kärnkraft haft någon som helst faktiskt betydelse för energipolitiken, så kommer upphävandet av förbudet mot nya kärnkraftverk förmodligen betyda att det byggs några nya kärnkraftverk.
Just därför känns det skönt när nån rycker undan mattan för den religiösa fundamentalismen på energiområdet. Grattis Reinfeldt, du har gjort vad vi gamla blåsossar i årtionden hoppats att våra partiledare hade vågat göra.
VECKANS VÅRTECKEN: Det händer förvånansvärt ofta att människor säger till mig att Resumé var bättre förr (dvs på min tid). Jag brukar svara: ”Visst. Och även vi som säger så, var oftast det också”.
Bättre förr, alltså.
Men en sak var absolut bättre på min tid. Jag minns att vi alltid gjorde ett stort nummer av Perelli...förlåt Pirelli-kalendern. Däckreklam när den är som bäst och ett säkert vårtecken.
Numera är det ont om så påtagliga vårtecken i kalendrarna. Kanske beror det på att vi ser H&M:s julreklam året runt.
För mycket ger till slut för lite.
Som tröst för tigerhjärta i allmänhet och baddräktsfetischister i synnerhet, skickar jag med en länk till Sports Illustrateds stora nummer med 2009 Swimsuits.
VECKANS VÄGRA LÅGKONJUNKTUR: Stig Lundstedt på GOSS reklambyrå i Göteborg har länge varit min favorit i reklambyråvärlden. Han är en obotlig entusiast som alltid levererar.
Han delar dessutom min livsinställning.
”Vet du vad?”, sa Stig senast vi sågs. ”Jag vägrar lågkonjunktur. Den passar helt enkelt inte in i livsstil”.
Jag tänker på den sköna gossen när jag äter lunch vid det vanliga vattenstället. Fläsk med senapspanerade rotfrukter. Bara vatten. Okej då, en liten Ferner Branca mot förkylningen. Ensam är ju också (förutom intressanta papper om mobilmarknadsföring, som Elisabeth Thörnsten på Sveriges Annonsörer skikckat med mig som spisning).
Bord 70 är ett utmärkt bord nära skänken. Ryggen fri och med utsikt över folk och fä. Dagen till ära är vi många som vägrar lågkonjunktur. Vid min sida äter Henning Sjöström ostron och musslor.
Champagne, så klart.
Exministern och pr-rådgivaren Janne Nygren vinkar tvärs över matsalen. Olle Västberg, exex-allt, men fortfarande ständigt närvarande, äter lunch med hotellgurun Bicky Chakraborty. Vad kommer måhända ut av det? Lill-Abbe Bonnier är här med någon ny begåvning. Författaren Stig Larsson (den bättre) äter som vanligt läsande.
Om inte Stig Lundstedt sitter bra någonstans längs Avenyn, så skulle han säkert också sitta här. När man levt så här länge inser man att lågkonjunkturer helt enkelt inte passar vår livsstil.
Nåja. Det var igår. Idag får det bli en korv med bröd till lunch. Det viktiga är att man inte ger upp.
Trevlig helg
Peppe
