Paul Ronge Mitt i bloggosfären har kvittret ökat så att det slår lock för öronen. Going mad anyone..?
Kvitter är översättning av engelskans Twitter som är ett mikrobloggforum där politiker trängs med en stor mängd “vanligt folk” och där allt måste kunna sägas inom 140 tecken. Det länkas hejvilt och genom bland annat bit.ly så kortas länkarna så att de ryms.
Jag har varit uppe nu några veckor som paulronge och slås av hur snabb och smart diskussionen ofta är och hur generösa alla är, både med tekniska tips och förmedlande av kunskap. Jag skrev första gången om fenomenet här i bloggen “It takes two to twitter.
Där vädjade jag till Mona Sahlin, första partiledaren på plats, att börja “adda”, det vill säga följa dem som följde henne, för att visa att hon inte bara ville utnyttja Twitter för att basunera ut sin politik utan också lyssna på andra. Flera “twittrare” hakade på. Och nu, efter bara några dagar, så följer Mona Sahlin faktiskt fler än jag gör. Bra!
Nästa fråga är: Kommer hon att svara på frågor eller synpunkter från andra “kvittrare” som undrar över exempelvis energipolitiken och behovet av kärnkraft, eller om hon har problem med den rödgröna röran?
Jag skickade en liten hälsning till henne i fredags som såg ut så här:
“@msahlin Jag och @byBalsam delar samma känsla: “Äntligen fredag”. Hur är det med dig, Mona? Nöjd med energidebatten?#svpt” (svpt står för: svenska på twitter).
Jag fick inget svar och det är naturligtvis helt okej. Sahlin har säkert viktigare saker för sig än att surra med mig en fredagskväll. Men om hon får ett antal inlägg från olika håll under låt säga en månads tid och inte svarar någon genom att trycka på “reply” någon enda gång, så blir det allvarligt. Då bevisar hon ju att hon inte läser inläggen och är ointresserad av vad Twitter-målgruppen tycker.
Då kan jag tänka mig att lansera parollen: “Mona, sluta megafåna” på Twitter. Ryms jättebra inom 140 tecken.
Jag blev intervjuad av TV4:s Anders Pihlblad förra veckan och fick frågan vad jag tycker om partiernas Obamamani - det vill säga att försöka härma hans internetsuccé här i Sverige. Jag svarade: De får gärna inspireras, men inte kopiera. Att peka med hela handen och säga: “Följ mig” fungerar i ett JantebefriatUSA, men knappast här där inte ens personvalen har blivit riktigt accepterade.
En svensk partiledare som leker Obama riskerar att bli som i skämtet om den norska räkan som blir ratad av trålaren och i vredesmod hojtar “Jej är en hummer, jej är en hummer!”
Roligast just nu på Twitter är att Carl Bildt (@carbildt) i skrivande stund har 80 som följer honom, men själv följer han bara en - Mona Sahlin! Varför? Är det skuggpolitik? Vill han etablera en skuggregering? Är han hemligt kär? Vad har Mona som vi andra inte har? Lämnar hon hemliga spår som i Da Vincikoden? Jag kommer att tänka på spionerna X & Y i gamla MAD som följdes åt som ler och långhalm och försökte förgöra varandra med list och bomber. Vem är Bildt - är han X eller Y?
Skulle bli jättetacksam om ni, läsare av bloggen och av Dagensps.se kunde dela med er av teorier om detta maniska (moniska?) Sahlinintresse från Carl Bildt?
Paul Ronge är mediestrateg och krishanterare med förflutet på Aftonbladet och Expressen.
Mer info på www.rongekom.se
