Det framgår i dagarna från media att regeringen, fackförbund och arbetsgivare inom industrin just nu diskuterar hur man gemensamt kan minska antalet uppsägningar på grund av arbetsbrist under kristider.
Jessica Stålhammar Frågan har lösts på olika vis i olika europeiska länder. I många fall träder staten in och på olika vis betalar den lön som annars inte skulle betalats ut, t.ex. vid arbetstidsförkortning.
Men hur ser rättsläget ut idag? Arbetsgivarens möjligheter att säga upp en anställd är som bekant begränsat till att det skall föreligga saklig grund. En ensidig ändring/sänkning från arbetsgivarsidan som tar sikte på lönesidan är i regel att jämställa med ett erbjudande om ny anställning, även om arbetstiden minskas i motsvarande mån. Om skälet till sänkningen är att arbetsgivaren inte klarar av att bära lönen så är det fråga om en arbetsbristsituation.
En arbetsbristsituation skall enligt 22 § lagen om anställningsskydd normalt hanteras på så sätt att arbetsgivaren upprättar en turordningslista för varje driftsenhet på bolaget - istället för att minska arbetstiden och lönen – med beaktande av anställningstid. Detta gäller enligt huvudregeln, i situationer där det inte finns en överenskommelse mellan fackförbund och arbetsgivaren om annan hantering.
Den 8 februari 2012 meddelade Arbetsdomstolen en intressant dom (AD 2012 nr 16). En kommun hade efter beslut om driftsinskränkning ställt ett antal fritidspedagoger inför alternativen att antingen ta ut tjänstledighet med 25 procent under två år eller omreglera anställningen till en deltidsanställning uppgående till 75 procent. Tretton arbetstagare godtog inte förslagen och blev därmed uppsagda.
Arbetsdomstolen ogiltigförklarade uppsägningarna och konstaterade att det inte var visat att kommunen och arbetstagarna hade nått en överenskommelse och att förfarandet därför var att jämställa med uppsägningar. Kommunen fick därtill betala s.k. allmänt skadestånd med totalt 750 000 kr till de drabbade arbetstagarna.
Det går således inte att omreglera anställningsavtal hur som helst. Huvudregeln är att sist anställd in ska först ut, men andra lösningar kan förekomma. Arbetsgivarsidan ska om andra lösningar förekommer då se till att de är noggranna med dels vad som överenskommits och dels att alla arbetstagare godtar lösningen.
I övrigt är det kanske inte en dum idé att staten under kortare tid går in och med statliga medel bidrar till att minska uppsägningarna på företag i tider av kris, t.ex. genom koppling till arbetslöshetssystemet. Framtiden får utvisa vilka förslag som passar och faller i god jord i Sverige.
