Pontus Schultz ”Koldioxid är livets gas, oundgänglig för allt liv på jorden. Kan verkligen klimatet vara hotat av livets gas? Och är det meningsfullt eller ens möjligt att försöka styra klimatet?"

Så börjar Sandviks ex-vd Per-Olof Eriksson förra veckans värsta magplask. Hans debattartikel i den stora rosa affärstidningen var ursprungligen ett avskedsbrev till Volvos styrelse.

Man undrar ju vad Leif Johansson, som utvecklar hybridlastbilsmotorer för bränslen som ännu inte finns tänkte när han läste den virriga smörja som hans avgående styrelseledamot presenterar. Det hela går ut på att det inte är människans fel att vi ser en klimatförändring, att det även om det vore så vore meningslöst att försöka styra klimatet, att vi har betydligt värre miljöproblem i tredje världen, och att man då måste ha respekt för att länder som Kina inte vill sluta släppa ut koldioxid.

Per-Olof Erikssons utspel kunde har varit en isolerad åsikt från en man på väg ut från rampljuset som suttit på sin kammare och retat upp sig för att ingen lyssnar på honom.

Det var det inte. Plötsligt var det fler som tog bladet från munnen och menade att klimatdiskussionen gått till överdrift och att det minsann är många företagsledare som tycker det i tysthet.

Mest skrämmande, men kanske också avslöjande, var Svenskt Näringslivs vice ordförande Sverker-Martin Löf som till DI säger att ”det är tveksamt att driva klimatfrågan så kraftfullt och med sådan betydande skada för svensk basindustri. Men det är klart att det ligger i väldigt mångas intresse att driva frågorna. Miljökrafterna går hand i hand med politikerna som ska casha in mycket skatt på frågorna. Det är en ohelig allians”.

Och lika pinsamt duckade både Urban Bäckström och Signhild Arnegård Hansen för frågorna, innan de efter 36 timmar kände sig tvingade att skicka ett pressmeddelande (!) där de förklarar att Svenskt Näringsliv delar IPCC:s bild av läget i världen.

Bra. För det gör ju forskarsamhället och en överväldigande majoritet av världens politiker också. Så mycket att de nu jagar en global lösning på hur vi gemensamt ska kunna sänka koldioxidutsläppen. Detta samtidigt som allt nu pekar på att klimatförändringarna går snabbare än de värsta prognoserna i IPCC:s rapport. Att påstå att klimatfrågan är en konspiration driven av miljömuppar och politiker för att kunna ta ut högre skatt är i den kontexten så genant att skämskudden känns meningslös.

Men tyvärr passar den in i ett mönster för den svenska näringslivseliten. Det var inte länge sedan Svenskt Näringsliv självt drev den klimatskeptiska debatten, med Björn Lomborg som förgrundsfigur. När det blev för inopportunt, har man nu lagt frågan i knät på politikerna. Ge oss utsläppsnivåer så rättar vi oss efter dem, är den officiella linjen.

När den fasaden spricker offentligt är det inte bara lite pinsamt. Svenskt näringslivs och svenska toppdirektörers rätt korkade inställning till klimatfrågan kommer att vara direkt skadlig.

Jag är inte en anhängare av debatter där alla står och mässar samma sak. Tvärtom, det det skrämmer mig lika mycket som det skrämmer Mats Qviberg. Och jag är övertygad om att vi har ett problem i att de som driver klimatfrågan idag gör det med en helighet som inte tillåter ifrågasättande av medlen. Och det i sin tur kommer att ge backlash på backlash. För vi kommer att gå vilse på vägen, ta felbeslut i ambitionen att lösa klimatfrågan. Titta bara på etanolbilarna.

Här är den verkliga möjligheten för den som vill kritisera klimatdebatten. Vi måste debattera medlen – målet är det bara korkat att ge sig på.

Men jag förstår varför det är lockande. Klimatfrågan kommer inte att bli en faktor i excelarken, en ny skatt eller handel med utsläppsrätter.

Förändringen stannar inte där. Klimatfrågan kommer med stor sannolikhet att rita om kartan för de flesta aktörerna på marknaden idag. Det kommer att finnas vinnare – och det kommer att finnas förlorare. Och som alltid när kartan ritas om utmanas de gamla institutionernas makt av nya uppstickare (Läs VA:s specialnummer om det Gröna Kriget som kom ut i förra veckan för mer om det).

I torsdagens VA har vi dragit ut linjerna ordentligt för de förändringar som nu pågår. Vad får klimatfrågan, globaliseringen och befolkningsökningen för effekt på vår syn på konsumtion och på tillväxt? Vilka krav kommer konsumenter, pensionssparare och politiker att ställa på våra företag?

Det är ett nummer som Sverker-Martin Löf och Per-Olof Eriksson borde läsa extra noga. Vi skickar en extraupplaga till Svenskt näringsliv.