Dagens centerpartister är inte som jag minns att de var när jag tillhörde den organiserade vänstern. Tyvärr är det ett större problem att vänstern inte heller är vad den var. Men först: Behöver inte den svenske utrikesministern en dator?
Peppe Engberg POLITIKENS VILLKOR: Hör att Calle Bildt blev mäkta förvånad när han tog över i Arvfurstens palats: Det saknades en dator på utrikesministers skrivbord. Vem hade tagit den? Förvånad blev även personalen. Nej, det är aldrig någon utrikesminister som behövt någon dator, förklarade en medarbetare. Se där en plausibel förklaring till varför Laila Freivalds inte hängde med i mediebevakningen av tsunamin? Till sist fick tjänstemännen fram en dator till Bildt. Men han fick allt koppla in den själv.
**** APROPÅ POLITIKENS VILLKOR: ”Nej, Centerpartiets ungdomsförbund kräver inte att Saddam Hussein ska friges! Pressmeddelandet är en av många provokationer från yttersta vänstern i syfte att smutskasta mig.” Frederick Federley suckar uppgivet. Frederick är nybliven riksdagsman och CUF-ordförande. Han är också samlande namn för ett nytt politiskt fenomen som bidrog till maktskiftet i Stockholm. Rödvinsvänstern är sedan länge död, nu är det Stureplanscentern som sätter agendan. Om den föredrar vitt framför rött återstår att se. För kvällen väljer Frederick vitt vin.
Dagens centerpartister är inte som jag minns att de var när jag tillhörde den organiserade vänstern. Tyvärr är det ett större problem att vänstern inte heller är vad den var. Det finns en brunvänster där ute med huvor och järnrör. I likhet med den yttersta högern hyllar brunvänstern demokratin bara för att ta sig rätten att med odemokratiska medel skada demokratin. Man hyllar mötesfriheten men tar sig rätten att sabba andras möten (t ex Sverigedemokraternas). Man hävdar att man vill återta gatorna genom att gå bärsärkagång och skrämma bort vanligt folk från gatorna (Reclaim the city). Brunvänstern hyllar yttrandefriheten. Men inte i demokraternas klassiska mening: ”Jag avskyr dina åsikter, men skulle gå i döden för din rätt att uttrycka dem”. Istället förnekar man meningsmotståndarna deras yttrandefrihet, genom att stjäla deras röst. Bokstavligt talat. Det är det som drabbat Fredrick Federley. Under vår middag avbryts samtalet gång på gång av dennes 3G-mobil. Saddam Hussien har fått sin dödsdom och nu ringer TT och vill ha en kommentar från CUF:s ordförande. Det vill även TV4:s Nyheterna och andra nyhetsredaktioner. Orsaken: Ett pressmeddelande, där det framgår att Fredrick Federley och CUF kräver, att Saddam ska friges som en folkets hjälte. Skämtar du? Nej, det är sant. Någon har skickat ut ett pressmeddelande i Federleys namn där centerungdomens talesman hyllar Saddam. Frederick Federley tvekar inte om vem denna ”någon” är: Kvällens påhitt ingår i en smutskastningskampanj från meningsmotståndare på vänsterkanten. Det är samma odemokratiska krafter som hotade att slå ihjäl Federley med järnrör i samband med en valdebatt tidigare i höst. Hoten har tvingat Federley att ha polisbeskydd och den gången drevs ett 40-tal vänsteraktivister bort. Frederick Federley är också övertygad om att det är samma grupper som ägnar sig åt telefonterror på nätterna och beställer hem varor på internet till hans adress. Det tycks som om patosfyllda feminister har en förbluffande förkärlek för porr.
Allt talar för att han har rätt. Osynliga partiet har inte gjort någon hemlighet av att nätverket har Federley som personlig måltavla. Även svarthuvorna i Afa har angripit CUF-ordföranden. I valrörelsen har Sverigedemokraternas framgångar väckt uppmärksamhet. Frågan är om inte brunvänsterns brist på framgångar i folkopinionen är ett större hot mot demokratin än det nu indefinierade SD. Sånt brukar ta död på extremismen. Dess logik är att nämligen att den blir mer extrem ju mindre folkligt stöd den får. Därför är det anmärkningsvärt att extremvänsterns aktiviteter under flera år behandlats med samma överseende som teknisternas studentspex och nollningsmobbing. Bland en allmännare vuxenvänster har jag märkt att man uppenbart tyckt att det trots allt är ganska fint att deras medelklassungar visat något slags samhällsengagemang
Det känns som en personlig seger att patrasket den här gången inte lyckades lura medierna. Att vårt privata middagssamtal fick avbrytas för ett antal intervjuer gjorde inte så mycket. På det hela taget blev kvällen vid Stureplan ännu en lektion i samhällsdebattens dagsvillkor. Som gammal Gnistanredaktör och blåsosse är det onekligen intressant att se hur vänstern degenererat och jag hoppas dörför att det retar någon svartluva där ute i skumrasket: min moulle marine smakade utmärkt även om den hann bli ljummen. Och Chablis är inte så dumt. Som omväxling till husets röda. PS. Uppriktigt sagt: Jag minns inte att vi drack särskilt mycket rödvin inom vänstern (1968-84). Jag tror att de flaskorna är som människorna: det har med tiden blivit väldigt många som anser att de var med på den gamla goda tiden. En sak minns jag med säkerhet: Vi angrep inte meningsmotståndare med järnrör. Vi beställde inte porr i andras namn och vi skickade inte ut fejkade pressmeddelanden som tillskrev meningsmotståndare åsikter de inte hade. PS2. Nåt lärde vi oss på den tiden. På nyhetsplats här i DagensPS läser jag att Sveriges mest eftertraktade advokater heter Claes Zettermarck, partner på White & Case. En doldis, skriver PS. Inte för mig. Claes och jag gjorde lumpen ihop på Fältjägarregementet i Östersund. Han var också vänster, men mer Bakunin. Anarkist. Vi hade en boklåda ihop och lånade ut bra böcker till grabbarna. Bl a Norman Mailers "Därför är vi i Vietnam" och Lenins "Staten och revolutionen". Det gick ganska bra med utlåningen. Särskilt när vi som bonus skickade med en FIb-Aktuellt med Christina Lindberg som utvik. Världen blir mindre och mindre. Zettermarck har varit inblandad i Skandiarättegången. Han hjälpte även Fredrick Federleys parti att sälja sina lokaltidningar med stor förtjänst. Undrar var Claes tycker om dagens utomparlamentariska vänster? Ska fråga nästa gång vi stöter ihop på torget som centerpartisterna tagit över. *** Nu ska jag åka till TV8 och se när andra gör tv. Det går bra för Sveriges nya public servicekanal - 40 procents penetration visar färska siffror.
