Catarina Rolfsdotter-Jansson ”Vår största utmaning i detta nya århundrade är att ta en idé som låter så abstrakt – hållbar utveckling – och göra den till verklighet för alla världens människor.” Detta är en bevingad mening uttalad av Kofi Annan. FN: s generalförsamling har deklarerat att lärande för hållbar utveckling är en prioriterad fråga under decenniet 2005-2014.
Hoppet om en hållbar framtid står till lärandet. Då menar jag inte bara det lärande som äger rum innanför klassrummens fyra väggar, utan lärande som sker varhelst och närhelst möten mellan människor sker. På kaféer, i studieförbund, på arbetsplatser.
Jag lägger i dagarna sista handen vid en bok om goda exempel på lärande för hållbar utveckling. Den tar upp en mängd spännande projekt i Malmö, som ingår i en av FN: s 47 RCE ”Regionala centra för expertis om lärande för hållbar utveckling” (Regional Centres of Expertise on Education for Sustainable Development).
Lärande för hållbar utveckling kopplar ihop lärande med begreppet hållbar utveckling. Hållbar utveckling har flera definitioner, där en är ”Hållbar utveckling är en utveckling som möter dagens behov utan att begränsa möjligheten för framtida generationer att möta sina egna behov” (World Commission on Environment and Development Report, 1987). Hållbar utveckling innehåller flera dimensioner: ekonomisk, miljömässig, social och kanske också kulturell.
Motsatsen till hållbar utveckling är en mörk framtid där vi inte vill se våra barn och barnbarn leva sina liv. Så det gäller att lära och att lära ut. Hur lär du dig för livet? Hur lär du andra? De flesta förändringar vi gör i vårt beteende gör vi inte för att någon auktoritet säger att vi SKA göra så, utanför att vi VILL göra så. Vilja kommer först med förståelsen, förståelsen kommer i regel när vi sett, skrattat, haft ångest eller på något sätt personligen erfarit något. Därför menar en del att miljökatastrofer är bra när de kommer närmare oss än översvämningar i Bangladesh och att det är bra när huspriserna på sommarhus med sjötomt snart börjar dala.
Själv lär jag mest av inspirerande människor. Jag får lust att förändra när jag ser att andra gör och kan i smått som stort. Däri ligger också hoppet. För jag tror att de flesta funkar som jag. Gör andra det och det funkar och känns bra, är logiskt och ger resultat – gärna både för hälsan, plånboken och för samvetet, gör jag likadant.
Så visa gärna, berätta gärna om det som är positivt för andra. Hur du fått sopsorteringen att funka på balkongen, att barnen störtgillar att åka i nya cykelkärran, hur skönt det var att åka tåg till Stockholm istället för att flyga. Lust föder lust, elände föder mer elände. Sen skadar det ju inte om vårt förändrande beteende stöttas uppifrån så att vi gräsrötter inte behöver göra hela jobbet. Makthavarna behöver också lära sig. Vi borde kanske slå dem en signal eller skriva ett mail med goda idéer?
