Catarina Rolfsdotter-Jansson Malmö är en kaxig stad. ”Au va dau do”, är ett klassiskt malmöuttryck, vi är inte lättimponerade här i söder. Malmö är också en kaxig stad när det gäller etisk konsumtion. Jag har haft förmånen att vara delaktig i medvetandehöjningen i Malmö, bland annat lett en Fairtrade-festival, skrivit en guidebok, visat stadens eko/fairtrade-utbud för internationella journalister. Det jag är mest stolt över är att ha varit pådrivande för att göra Malmö till Sveriges första Fairtrade City den 17 maj 2006.

Vill vi att våra skattepengar ska användas för att köpa produkter som tillverkats under slavliknande förhållande, som i Helsingborg där stenplattor som kommunen lagt spårades till en fabrik där arbetarna dog som flugor i stenlunga efter att ha arbetat som slavar, utan skydd?

Att vara en Fairtrade City innebär bl a att kommunens förvaltningar förbinder sig att öka sina inköp av Rättvisemärkt-certifierade varor eller motsvarande, att det finns en viss mängd Rättvisemärkt-certifierade varor i stadens butiker och att den mängden ökar. Det innebär också att kommunens invånare ges tillgång till information om Rättvisemärkt.

Diplomeringen av Malmö har fått stor uppmärksamhet i media och inspirerat andra städer att följa efter. Utbudet av Rättvisemärkt-certifierade varor på både offentliga och privata arbetsplatser och i butiker, kaféer och restauranger har ökat.

Kritiken har varit ljum, vem vill vara för barnarbete och utsugning? En del har missförstått och trott att rättvis handel står i ett motsatsförhållande till fri handel. Finessen med att utropa Fairtrade cities (det finns över 200 i Storbritannien) är dels att det ger ett ökat tryck på leverantörerna att se över hur deras produkter är tillverkade (vem vill inte sälja en sin produkt till en kommun som t e x serverar 35 000 portioner skolmat om dagen?), dels att vi får fler medvetna konsumenter. Intresset för att köpa Rättvisemärkt-certifierade produkter ökade med 63 procent under 2006 i Sverige. I skrivande stund finns 280 varor att köpa i Sverige som bär Fairtrade/Rättvisemärkt-loggan, till och med vin och rosor.

Rättvisemärkt är en oberoende produktmärkning som bidrar till bättre arbets- och levnadsvillkor för odlare och anställda i utvecklingsländer. Kriterierna främjar också demokratin, organisationsrätten och miljöhänsyn i produktionen. Barnarbete och diskriminering motverkas.

Det låter ju som helt självklara kriterier, men det ena avslöjandet efter det andra i media visar ju att så absolut inte är fallet. Levande begravda barnarbetare i Kina, sockerrörsarbetare i Brasilien som har sämre arbetsförhållanden än de forna slavarna.

Spelar det då någon roll om man som enskild konsument väljer ett Rättvisemärkt kaffe? Jo, det gör det, både för kaffebonden och för framtiden. Minns ni de klorblekta kaffefiltren? När konsumenterna fick upp ögonen för hur tillverkningen påverkade miljön efterfrågades de inte längre och ett bättre alternativ togs fram.

Vi konsumenter har en enorm makt, det glömmer vi gärna när vi suckar över orättvisor och lidande. Vi kan påverka med plånboken, även vi små människor. Inte bara de stora aktörerna som Malmö stad.

Journalisten, författaren och fördragshållaren Catarina Rolfsdotter-Jansson från Malmö är ny krönikör på Dagens PS inom hälsa och hållbar utveckling. Läs hennes spalt varannan vecka och du tillhör den snabbt växande skaran som vill veta mer om hur de tar hand om sig själva och vår planet på en och samma gång! Läs mer på www.rolfsdotter.se.