Domännamnen har spelat ut sin roll. Vad händer nu? En svart svan lurar i vassen.
Christer Berg För 25 år sedan registrerades den första ".com"-domänen. Det var företaget Symbolics Inc som framsynt insåg att det kunde vara bra att ha. Nu var det nära att det blev ".cor" som suffix – för "corporate" – men amerikanska försvarsdepartementet, som på den tiden bestämde över toppdomänerna, tyckte efter lite funderande att ".com" lät bättre. De hade rätt – ”.corkraschen" rullar inte bra på tungan.
Under 1985 köpte sammanlagt sju företag ".com"-domäner (eller dotcom, som det skrivs i löpande texter). Idag finns 84 miljoner dotcom-namn registrerade. Långt ifrån alla är aktiva. Enligt Netcraft fanns det drygt 206 miljoner webbplatser igång på nätet i början av denna månad (alla toppdomäner sammanräknade). Av dessa är cirka 12 miljoner dotcom-adresser e-handelsplatser, 4 miljoner underhållningssajter, 3 miljoner bank och finansföretag samt 2 miljoner sportsajter.
Imponerande, men också ett problem. Eller ska vi säga utvecklande utmaning. Informationsexplosionen kräver ständigt nya lösningar.
Domännamn har numera i stort förlorat sin betydelse. Och värde. I början av 2000-talet sålde jag "earlywarning.com" för drygt 50.000 kr till ett brittiskt företag. Jag hade flera lika bra på lager, men marknaden stendog kort därefter.
Visserligen är rätt domännamn fortfarande en värdehandling i USA – landet där de stora pengarna finns, trots krisen. Så här ser tio-i-topplistan ut för de största affärerna med domäner (enligt "The Most Expensive Journal", siffrorna är i miljoner dollar):
1. Insure.com, 16 (2009)
2. Sex.com, 14 (2006)
3. Fund.com, 10 (2008)
4. Porn.com, 9,5 (2007)
5. Business.com, 7,5 (1999)
6. Diamond.com, 7,5 (2006)
7. Beer.com, 7 (2004)
8. Israel.com, 5,8 (2004)
9. Casino.com, 5,5 (2003)
10. Toys.com, 5,1 (2009)
Är insure.com verkligen värt cirka 120 miljoner kronor i mars 2010? Trots de osannlikt höga summorna är domännamnen utrotningshotade på sikt. Under 2000-talet har sökmotorerna klivit fram som den viktigaste kanalen.
Du behöver inte känna till domännamn längre för att hitta. Sajtägare som är intresserade av att få in besökare kan lika bra registrera en betydelselös domän (gärna på bebisspråk, som en krönikör i Computer Sweden raljerade om i början av 2009 – google, flickr, bobrdobr, bebo, yazzem…) och sedan köpa relevanta sökord på de största sökmotorerna. Med sök hittar besökarna dit de vill komma. Domännamn är mer ett varumärke än en adress.
Nästa steg är den semantiska webben. Det stora superprojektet att göra webben semantiskt tillgänglig har väl kommit av sig lite, men istället florerar folksonomierna. Det är användare som "taggar" (etiketterar på gammal tråkig svenska) innehåll och skapar sökvägar utifrån fritt skapade taxonomier.
Den semantiska webben innebär att informationen vet om vad den är och kan förstå sig själv i ett sammanhang. Ett ord vet att det är ett namn och att det är ett namn på en människa, en hund eller en gata. En siffra vet om den är en ålder, en del av en gatuadress eller en summa pengar. Det öppnar för nya dimensioner av navigering.
Den semantiska webben blir förr eller senare verklighet, med en ny generation sökmotorer som påbyggnad. Vi hittar det vi söker på samma sätt som vi alltid har hittat – genom att känna till verkliga namn på människor, företag, myndigheter, varumärken och begrepp.
Om tio år kommer vi nostalgiskt blicka tillbaka på när vi skrev "http", "www" och punkt-någonting på slutet. Vi som var med under webbens barndom blir kanske kallade http-generationen.
Semantisk teknik för att hantera informationsexplosionen tas upp på konferensen för IT-arkitekter – ITARC 2010 – 20 april i Stockholm.
Men så har vi det här med svarta svanar , ett begrepp myntat av Nassim Nicholas Taleb. En svart svan är en oförutsedd utveckling som får stort genomslag. Egentligen är hela internet en stor svart svan.
Precis när vi tror att vi vet hur framtiden ser ut, dyker en svart svan upp. Och så ger sig utvecklingen iväg i en ny riktning. Det kan vara precis vad som är på gång just nu.
För några månader sedan satt jag på caféet på mornarna och läste nyheter på min minibärbara. Sedan kom Androidmobilen in i mitt liv. Då satt jag istället och läste nyheterna i mobilens inbyggda webbläsare. Men det tog inte lång tid förrän den nya världen av appar erövrade min tillvaro.
En app är ett härligt nytt ord för en pytteliten applikation som sköter gränssnittet till en tjänst på nätet (eller fristående, för till exempel ett enklare spel, men det är mer sällsynt).
Idag har jag appar för Spotify, Evernote, Twitter, Facebook, Google Sky Map, Barcode Scanner (läsa streckkoder och få mer information), e-bokläsare med flera. Nya tillkommer varje vecka.
Som till exempel appar till nyhetstjänster. När jag kollar på Aftonbladet eller IDG:s nyheter klickar jag på ikonen för en app. Snabbt och enkelt. På skärmen visas då en snyggt layoutad presentation av senaste nyheterna. Inga domännamn, bara varumärken. Det hela påminner förstås om ikoner på datorns skrivbord – men det känns ändå nytt på något märkligt sätt.
Kommer appar att ta över som gränssnitt på nätet? Enligt en prognos som CNN presenterade under Cebit-veckan använder 80 procent av amerikanska konsumenter mobiler som gränssnitt till nätet inom tre år. Samma prognos gäller sannolikt för Europa och Asien.
Kommer vi att skriva in domännamn eller ladda hem appar för de tjänster vi använder ofta? För mig är svaret glasklart.
Under de närmaste åren lär vi få se en våg av mobila prylar i form av läsplattor och annat. Plattformarna blir Android, iPhone och Windows Phone 7 – med sina enorma marknader för appar. På Apple App Store och Andriod Market finns redan hundratusentals appar att ladda ner och installera med ett klick.
Den 11 maj kör vi konferensen Mobile Apps 2010, som tar upp de nya affärsmöjligheter som appar innebär. Inte helt oväntat är intresset på topp.
Dotcom går i pension och apparna tar över!
Christer Berg är marknadsekonom och har bevakat it-branschen som trendspanare och omvärldsanalytiker sedan 1990. Idag är Christer ansvarig utgivare för nyhetstjänsterna Trendspaning.se från Dataföreningen Kompetens och DF Redaktionellt från Dataföreningen.
