Nu är det dags för affärsutvecklarna på underhållningsbolagen att börja göra sitt jobb. Här kommer fem nya vassa affärsmodeller att ta tag i.
Christer Berg Jag har satt mig på skolbänken igen för att bli certifierad affärsarkitekt. Det är 12 tuffa dagar fördelade över sex tillfällen på internat plus hemuppgifter och en massa att plugga in mellan kurstillfällena. Rena karateträningen för hjärncellerna.
Vi får lära oss vad affärsmodeller är, vad som får dem att fungera, hur digitaliseringen förändrar spelplanen och vilka nya möjligheter detta innebär för dem som är innovativa och kan transformera eller skapa nya affärsmodeller.
Senast arbetade vi med Porters modeller för värdekedjor och konkurrens. Det handlar om att ha koll på styrkor och svagheter i gränssnitten mot aktörerna på marknaden.
Det har till exempel ComHem. Fick ett brev hem för några veckor sedan om att de skulle börja ta ut en "kortavgift" från 1 april 2009. Jag har ett kort i digitalboxen, som jag satte in samma dag som boxen levererades. Nu ska jag plötsligt betala en avgift för detta kort. Alltså en extra avgift för något som ComHem uppenbarligen inte har någon ny extra kostnad för.
Jag var laddad när supporten svarade (de har skärpt sig och svarade snabbt).
"Är det här ett aprilskämt?" inledde jag (kunde inte låta bli att dra den).
"Hahaha! Nej, nej, svarade en supportgrabb som faktiskt var rätt trevlig. "Vi behöver tjäna mer pengar bara."
"Så detta är i princip inget annat än en prishöjning?"
"Nej, just det! Vi tittade på konkurrenterna och såg att Viasat har kortavgift, så nu har vi infört det också"
Jaha ja. Jag blev helt avväpnad. Inget att göra, något vettigt alternativ till ComHem finns inte i mitt hus. ComHem ser till att krama ut vad de kan utifrån sin starka förhandlingsposition.
Några som har sämre koll på sina styrkeförhållanden gentemot konsumenterna är musik- och filmbolagen. Deras nuvarande affärsmodeller är helt beroende av upphovsrätten – som den ser ut enligt ett regelverk från slutet av 1800-talet.
Sedan dess har tiderna som bekant förändrats. Digitaliseringen har vänt uppochner på i stort sett alla förutsättningar. Förändringarna har slagit igenom överallt, utom i underhållningsbolagens ledningsrum.
Istället för att ta konsekvenserna av teknikutvecklingen, stämmer de användarna – som tillika är konsumenter och indirekt lagstiftare. I den demokratiska västvärlden är det nämligen medborgarna som bestämmer. Det innebär förstås att dagarna sannolikt är räknade för upphovsrätten i sin nuvarande form.
Idag är fildelning och piratkopiering oomtvistat kriminellt enligt rådande lagar, så piraterna lär nog bli fällda den här gången – även om de inte gör själva piratkopieringen i sig. I en demokrati är ett brott ett brott till dess lagarna har ändrats.
Men är bestraffning verkligen i linje med vad bolagen vill åstadkomma på sikt? De förlorar ju även om de vinner. Det är oklart i vilken utsträckning fildelning orsakar uteblivna intäkter. Skulle verkligen alla fildelade verk ha köpts?
Det kriminella i fildelning är så abstrakt att den digitala generationen knappast kommer att låta sig övertygas. Undersökningar visar att konsumenters betalningsvilja står i proportion till förbrukningen för medier och i distributionen. Det går åt papper till en bok, plast till en dvd och lokalkostnader för en biografstol – och det förstår de flesta att man måste betala för. Utvecklingskostnader är inget som konsumenter bryr sig om.
För att kopiera en fil räcker det med två knapptryckningar – ctrl-c och ctrl-v. Och sedan e-postar jag den till en kompis med uppmaningen att lyssna på låten. Fildelning i sin enklaste form. Det är svårt att få detta att kännas som i den där hotfulla spoten om "piracy" som brukar gå igång när man startar en dvd-rulle.
Är det så överraskande att konsumenterna försöker utnyttja teknikens möjligheter för att få ut mesta möjliga nytta? Det vore snarare en skrämmande och obehaglig överraskning om de inte gjorde det.
Förändrade villkor är inget nytt. Många branscher har fått genomgå transformationer drivna av teknikutveckling. Bara de som klarar att kapitalisera på förändringarna överlever. Hittills har underhållningsbranscherna inte imponerat vad gäller innovationer.
Uppenbarligen behöver de lite hjälp. Utifrån artisternas och konstnärernas perspektiv är det hög tid att affärsutvecklarna på bolagen som förvaltar deras verk börjar göra sitt jobb!
Här kommer fem nya vassa affärsmodeller för digitalt innehåll att ta tag i – affärsmodeller som kan sänka piraterna. De bygger på det faktum att konsumenter är villiga att betala för underhållning – fast inte på dagens villkor. Onlinespel är ett lysande exempel – här verkar leverantörerna inte ha några problem med att få in kulor.
Bundla med prylar
Återknyt kopplingen till det fysiska. Tänk dig musik och film tillsammans med coola it-prylar, där prylarna bara går att köpa om de är bundlade med den musik eller de filmer du är ute efter. Innehållet kan finnas i prylen från början, eller laddas ner när den startas.
Varför inte engångsspelare – de slänger skärmen när du kollat på filmen (som sedan återvinns till 100 procent förstås).
Modellen kan också expanderas med olika former av prenumerationer.
Prenumerationer
Spotify är en dundersuccé. Jag är själv en glad användare som upptäcker nya artister varje vecka (som jag knappast hade lärt känna annars).
Det går så bra att stelnade affärsledningar på några större musikbolag beslutat att dra in delar av utbudet – jättesmart.
Spotifys koncept – att för en månadsavgift erbjuda ett stort utbud – har en enorm potential för vidareutveckling. Det kan vara allt från automatiserade spellistor till förslag, tips och information om nya releaser – allt utifrån din smak.
Prenumerationer kan också kompletteras med andra värdehöjande tjänster.
Värdehöjande komplement
Tillgången till det digitala innehållet kan kopplas till andra eftertraktade värden, genom till exempel kombinationer av betalda medlemskap och prenumerationer.
Exempel är förtur till releaser, förhandsvisningar, konsertbiljetter, signerade it-prylar i små serier, vip-kort till klubbar eller barer, mingelmöten, videolänkar från konserter ute i världen till biosalonger... listan kan göras hur lång som helst.
Underliggande finns också vår drivkraft till socialisering.
Social entertainment
Nästa lyft är den sociala dimensionen. Du delar en virtuell värld med andra som har samma smak. Artisterna bjuder på sig själva, så att du till exempel kan följa dem via mikrobloggar eller se en webcam från senaste inspelningen. Ibland kanske du till och med får vara med och skapa, eller i alla fall var med och påverka det pågående skapandet.
Påminner om just onlinespelens framgångsrika affärsmodell – som är omöjlig att piratkopiera. Att få vara med kostar en liten men acceptabel slant.
Film eller musik som pengar
Den kanske djärvaste affärsmodellen av dem alla. Precis som att digitalt innehåll kan bundlas med fysiska prylar, kan det också levereras som en del av andra digitala flöden. Grundidén är att skapa mervärden i olika andra utbud. Produkter och tjänster som är svåra att differentiera kan göras unika med hjälp av underhållning. Attraktivt innehåll används helt enkelt för att driva annan konsumtion. Musiken eller filmerna upplevs som "gratis", liknande reklamfinansierade tv-kanaler.
Hur blir det om vi till exempel smälter samman betalningsströmmar med musik och film? Det finns ju bilder på sedlar, så varför inte rörliga bilder och ljud på digitala pengar? Tänk att få senaste Radiohead, Coldplay eller en ny rulle av Lynch på köpet i lönekuvertet. Allt för att pengarna ska placeras i den nya uppstickarbanken.
Det här är bara några idéer i farten. Marknaden är vidöppen för nya entreprenörer.
Hoppas att jag inte har rapporterat "felaktigt" nu, så att jag blir portad från piraternas nästa presskonferens. Även pirater verkar ha lite problem med fritt tänkande...
Christer Berg är marknadsekonom och har bevakat it-branschen som trendspanare och omvärldsanalytiker sedan 1990. Idag är Christer ansvarig utgivare för nyhetstjänsterna Trendspaning.se från Dataföreningen Kompetens och DF Redaktionellt från Dataföreningen.
