

Christer Berg Då och då i mitt uppdrag som trendspanare stöter jag på personer med verkligt geniala idéer, värda att uppmärksammas.
Nyligen höll jag ett föredrag för medlemmar i Svensk Programvaruindustri. I minglet efteråt fick jag kontakt med affärsutvecklaren Hans Holst (Nebo Consulting). Han har en sådan idé.
Sveriges affärsmodell, som Hans formulerar den, är att som pionjärer bygga upp nya industrier och marknader. När marknaderna mognat, kliver efterföljare in och tar över. Det gäller allt från varvsindustri till telekom. När vi blir utkonkurrerade av efterföljarna, är tiden mogen att gå vidare.
Varvsindustrins historik behöver vi knappast dra här, men förändringarna inom telekom däremot är högaktuella. Igår ondgjorde sig massmedia över hur Ericsson kan varsla 5000 medarbetare, samtidigt som man gör ett kanonbra resultat för 2008. Ericssons ledning har insett att tiden att lämna ifrån sig utveckling och tillverkning av hårdvaran är kommen.
Det har man insett en längre tid. Idag är Ericsson på väg att bli ett tjänsteföretag. När kommer vi till samma insikt om nödvändig förändring som nation?
När vi frångår vårt framgångskoncept bestraffas vi med motgångar och problem. Nu skriker industrier i avvecklingsfasen, som till exempel bilindustrin, efter pengar från regeringen för att överleva. Och regeringen öppnar plånboken. Konsekvenserna av sexsiffriga varsel blir för stora.
I motsats till Ericsson, som är förutseende, står vi nämligen tomhänta. Inget nästa steg är i sikte. Inga nya arbetsgivare som kan ta hand om arbetskraften.
Vad har hänt? Varför fungerar inte Sveriges affärsmodell längre?
Det känns lite som att slå in öppna dörrar att gå in på förklaringen. Svensk innovationskraft och nyföretagande har kört fast. Entreprenörerna är för få för att nå kritisk massa.
Bränslet som får entreprenörer och innovatörer att lägga i en ny växel och ta oss till nästa svenska framgång är lika självklar som uttjatad: belöning.
Idag står entreprenörer för risken och staten tar vinsten, enligt Hans Holst. Visst blir det lite vinst över, men det är för lite för att driva förändringen.
Byggbolagen NCC och Skanska har delat ut sin vinst till ägarna som satsat i bolaget. Nu knorrar andra intressenter högljutt. Varför har inte byggbolagen lagt undan pengarna, så att byggjobbarna kan ha kvar jobben när det inte byggs? Företag förväntas agera som staten och staten som företagare.
Om vi nu vet vad som är problemet, varför gör vi inget?
Varje försök att röra i systemet hamnar snabbt i diket. Särintressen blockerar varje större förändring. Ska Sverige fortsätta vara ett välmående land krävs radikala grepp, som tar oss ur förlamningen.
Skapa ett Christiania för entreprenörer! Det är Hans Holst geniala idé.
I Danmark är det förbjudet att sälja hasch. Men inne i Christiania säljs hasch öppet i marknadsstånd, sedan flera decennier tillbaka. Jag är absolut ingen förespråkare av droger, men alldeles uppenbart har Danmark fortsatt att fungera och blomstra trots detta. Skadan av denna frizon bortom lag och ordning verkar vara högst begränsad.
Vad skulle hända om vi gjorde detsamma för innovation och nyföretagande? Om vi tillät en frizon där skatter, arbetsgivaravgifter, arbetsmarknadsregler, byråkratiskt krångel och så vidare sattes ur spel?
Kör på blir budskapet. Behåll vinsten efter direkta kostnader. Återinvestera, starta nytt eller ta hem. De som tar anställning eller uppdrag i frizonen får göra detta medvetna om de friare villkoren. Efter tre till fem år kan företagen lotsas över till det ordnade samhället utanför.
Kaos och anarki helt enkelt! Släpp loss nyskapare som Jonas Birgersson, Jens Nylander och Oscar Swartz med så få begränsningar som möjligt. Allt i syfte att återstarta Sveriges framgångsrika affärsmodell.