Catarina Rolfsdotter-Jansson När jag blir riktigt, riktigt rik vill jag ha en Tesla. En het sportbil som racar på el från förnybara källor. Jag vill ladda den med egenproducerad solenergi som produceras på min bostadsrättsförenings svarta, platta tak och leds ner i garaget. Tekniken finns.

Häromdagen åkte jag en Maserati och erkände direkt att det var en häftigare upplevelse än min dagliga cykeltur. Men aldrig i livet skulle jag – ens om jag blev enormt rik – köpa en bil med den typen av motor 2011 – när det finns mera moderna alternativ. Med moderna avser jag kompatibla med en framtid värd namnet.

I dag avslutats officiellt projektet ”One Tonne Life” i Hässelby utanför Stockholm. Under sex månader har testfamiljen Lindell levt klimatsmart med sikte på att minska sina utsläpp från normala 7,3 ton koldioxid per år till minimala ett ton. De har bott i ett läckert nyproducerat hus, kört en läcker ny bil.

Ett ton är vad vår planet tål att varje medborgare släpper ut. Nu ligger vi svenskar på 7-8 ton, en amerikan på cirka 25.   Familjen Lindell landade på 1,5 ton med hyfsat bibehållen levnadsstandard. De fick avsäga sig semester med flyg, en del kött på tallriken, några minuter varje dag i duschen. Inget omöjligt. I deras 1.5 ton låg dessutom 900 kg koldioxids belastning från tillverkningen av huset och andra varor, sådant de inte kunde banta bort.

Familjens 80-procentliga sänkning visar att regeringens klimatmål på en 40-procentlig minskning av de svenska koldioxidutsläppen till år 2020 är möjlig för ett hushåll redan idag med dagens teknik. Under sex månader har familjen Lindell bytt ut sitt 70-talshus och sina snart tio år gamla bilar mot en nybyggd, klimatsmart trävilla från A-hus och en batteridriven Volvo C30 Electric. Vattenfall står för förnybar el, ny energiteknik och energicoachning. ICA och Siemens är branschpartners inom områdena mat och hushållsapparater.

Mina krönikor får ofta mothugg med att antingen är det inte är vi som borde göra något utan någon annan, någon annanstans. Helst ska utvecklingen stoppas i Kina och/eller Indien.   Eller så existerar inte växthuseffekten. Det tredje argumentet är att vi bara borde skita i hela frågan kring miljön – det går ändå åt helvete och vi kan ändå inget göra.

På argument ett svarar jag: Vi som har tekniken, pengarna, kunskapen och tiden måste såklart gå i bräschen för att rädda våra barns framtid. Det finns ingen motsättning i att minska utsläppen både hos oss och att styra upp utvecklingen i tredje världen så att de inte barkar upp samma galna träd som vi. Många gånger finns det även affärsnytta i processen.

På argument två svarar jag: Varför har du rätt i detta när det finns en stark konsensus bland i stort sett alla världens miljöexperter och politiska ledare kring dessa fakta? Är det inte lite väl naivt, lite väl bekvämt? Vi vet inte med 100 % säkerhet var gränsen går – men vi kan inte chansa.

På argument tre svarar jag: Ska vi skita i våra barns framtid och nöja oss med att vi alla fall vi fick växa upp med en ljusnande framtid ? Använd din makt i vardag, i politiken, som konsument.

Visst vill vi behålla kakan och samtidigt kunna äta upp den. Men kakan är vår planet. Det gäller att använda den teknik som finns NU och samtidigt se över våra val, hela tiden.   Tesla mot Maserati, typ.

Läs mer av Catarina i augusti   igen.

Catarina Rolfsdotter-Jansson är journalist, författare och föredragshållare. Hon är en av landets främsta inspiratörer kring hur vi gör en hållbar framtid möjlig med medvetna val.