Catarina Rolfsdotter-Jansson Vi fick dra fram fler stolar ur förråden i Nässjö igår när stadens invånare kom på möte inför stundande Fairtrade City-diplomering. Nässjö blir – om ingen hinner före – Sveriges sjuttonde kommun som satsar på etisk handel. Malmö var först 2006, därför var jag i Nässjö och inspirationstalade. Det är häftigt att möta människor i olika åldrar och från helt skilda delar av samhället som engagerar sig i att de varor kommunen köper in och att det som säljs i butiker och i kaféer i sin stad är producerat med hänsyn till mänskliga rättigheter. Fairtrade/Rättvisemärkt är inte bistånd, det är handel med ett rättvist pris som gör det möjligt för producenter i utvecklingsländer att lyfta sig ur fattigdom och då även ta hänsyn till miljön och därmed klimatfrågan.
Fairtrade = Fair climate. När vi i dessa klimatoroliga tider fokuserar på att skippa åksjuk mat och handlar närproducerat är det många som ifrågasätter Fairtrade-märkta produkters berättigande.
STOP HARMING, START HELPING lyder en kampanj i England, där världens första Fairtrade City diplomerades 1999. Nu finns det mer än 650 Fairtrade cities i 18 länder över hela världen, bland annat London, Bryssel, Rom, Köpenhamn och San Francisco. I Sverige är Malmö, Munkfors, Lund, Örebro, Norrköping, Karlstad, Ronneby, Vänersborg, Alingsås, Gnosjö, Borås, Växjö, Kalmar, Haparanda, Ludvika och Strömstad diplomerade Fairtrade cities.
Klimatförändringarna är inget som kanske kommer. Det händer nu och drabbar de mest sårbara, däribland småbönder i Syd som behöver vårt stöd. Man kan med fördel arbeta både mot klimatförändringar och mot fattigdom.
Varför är det ingen motsättning? För det första är Fairtrade-varorna oftast varor som vi inte kan producera lokalt. Svenskt kaffe, bananer, te, choklad, rosor, vin? Nej, det går inte så bra. Visst kan man undvika att köpa dessa varor helt och hållet, men det vill nog inte ens den värsta miljöfundamentalist. Dessutom behövs det inte.
De flesta varorna fraktas med båt, vilket förutom tåg är det mest klimatsmarta transportsättet. Per kilo är det nästan försumbara koldioxidutsläpp, betydligt viktigare är det då att man inte tar bilen jämt och ständigt när man handlar. Just vår egen hemtransport av vår mat är den största källan till C02-utsläpp. Sila inte mygg och svälj kameler.
En hög andel av Faritrade-produkterna är även ekologiska. Den premie som alla anslutna producenter får blir högre om produkten även är ekologisk. Det innebär att miljöhänsyn i hög utsträckning tas på plats när varan tas fram, som till exempel förbud mot resurskrävande konstgödsel och kemikalier.
De som odlar vårt kaffe och inte minst vår kakao är i många fall barn som tvingas arbeta för att föräldrarna inte har något val när priserna följder det oberäkneliga världsmarknadspriset. De missar i värsta fall både sin barndom och sin utbildning. Om du väljer ett Fairtrade- choklad gör du det istället möjligt för barnets föräldrar att försörja sina barn tack vare ett garanterat minimipris och en premie som ska återinvesteras i lokalsamhället – ofta i utbildning eller miljöåtgärder.
Är man riktigt fattig har man sämre möjlighet att leva hållbart. Överlevnaden är i fokus, man kan inte ta hänsyn till att det är dåligt för klimatet att skövla skog för att få mer odlingsmark eller att inte hugga ner träden för bränsle. Fairtrade-bönder har utrymme att tänka framåt, och då blir det oftast klimatsmart. Ett exempel är kaffeodlare i Costa Rica som för sin premie planterade träd mot vattenavrinning och jorderosion.
Det lilla vi betalar extra möjliggör även bibehållet småskaligt jordbruk, t e x paranötsodling i regnskogen i Paraguay som motverkar skogsskövling.
För övrigt är väl solidaritet ett trevligt ord som vi kan damma av. Inte är vi väl emot mänskliga rättigheter? Att stötta den utvecklingen genom sitt val i butiken är det det minsta vi kan göra.
Catarina Rolfsdotter-Jansson är journalist, författare och föredragshållare. Hon är en av landets främsta experter på hur vi gör en hållbar framtid möjlig med medvetna, individuella val.
