Att köpa sig tid med rekonstruktion fungerade 2009 och det kanske räcker den här gången också. ”Det behövs nya pengar” sägs det, men också nya idéer. För vad händer sen, när även detta bidrag är slut?

Krönika ”Ett sådant företag går inte i konkurs” sade en man på gatan som intervjuades 2009. Det hade börjat storma kring Saab ordentligt och företaget var hotat av konkurs. För att rädda sig ur krisen tog de hjälp av rekonstruktören Guy Lofalk. Och nu är det alltså dags för ett nytt varv på karusellen.

En rekonstruktör är förövrigt någon som stoppar utmätningar, konkurskrav och staten tar över lönekostnaderna. Med andra ord någon som stannar bödeln och frågar om den vill ha en kopp kaffe. Företaget hade lån, saknade investerare och man behövde lite resurser för att ”överleva vintern”. Då rörde det sig om 4 miljarder.

"Det är svårt för mig som rekonstruktör att uttala mig… men jag kan redan nu avslöja att jag själv inte har någon Saab." sa Guy Lofalk 2009.

Vare sig rekonstruktören Lofalk ägde en Saab eller inte - vilket hade varit en ganska kul kommentar om han inte hade menat allvar - så fungerade greppet. Den uppskjutna konkursen gjorde att Spyker till slut kunde gå in som investerare. Det hjälpte dock inte längre än till i fredags, då det var grönt att sätta företaget i konkurs. Man valde att hålla på avtryckaren och ringa herr Lofalk istället, det gick ju bra förra gången. Dags att fika med bödeln igen alltså.

Vad jag vill rikta uppmärksamhet på är inte att konkursen är uppskjuten för att öppna upp för investerare, det rapporteras det om överallt. Jag ska heller inte döma för hårt, det finns så klart information som jag inte har satt mig in i. Men en fråga som tycks mig ha gått förbi i samtliga medier är  vad som händer sen? Produktionen har stått stilla i 5 månader nu. Det är fortfarande vinter för Saab och våren verkar inte ens vara nära.

Västerländska företag och institutioner har genom åren formats för att fungera i en stabil, snarare än i en föränderlig, affärsmiljö. Det är den skillnaden som nu hamnat i fokus. Vi är mitt uppe i en smärtsam process av omprövning där logiken i våra organisationsformer måste ses över - för att vi skall kunna möta turbulensen i marknadens utveckling, i teknologins förnyelse och i de förändrade sociala förutsättningar som följer av att människor är motiverade för förändring: att lära sig göra saker på ett annat sätt; att ändra attityd och till och med värderingar; att samarbeta med nya människor; att samverka med och lära av kunderna. I denna värld av förändring, är människornas och organisationernas förmåga till effektivt lärande avgörande för deras överlevnad. (s. xiii)

(Citat av Bo Ekman, Länge Leve Lärandet av Klas Mellander)

Detta är innovationsteknik formel 1 A. Att reagera på förändringar är så gott som dömt att misslyckas och hindrar bara tillfälligt skeppet att sjunka. Det handlar inte om att hålla ett företag vid liv bara för sakens skull och det räcker inte att få veckopeng av staten. Det måste finnas tillräckligt många som är beredda att betala tillräckligt mycket för ditt erbjudande - annars kvittar det hur bra bilar du gör eller hur gammal och fin du är.

Hela affären känns liksom fadd i smaken, lite urvattnad sådär. Musten har på något sätt gått ur. Kanske är jag överdrivet skeptisk, men jag hör en liten klocka som pinglar i bakhuvudet. Man ska inte kasta bra pengar efter dåliga.

Vintern gallrar bort gamla och sjuka djur, för att göra plats för de nya till våren. Kanske kan österländska investeringar vara det som får Saab att överleva sin vinter? För ”ett sådant företag går ju inte i konkurs”…